Längtar !

Visst är inte våren långt borta nu. Jag tycker mig höra att fåglarna börjat ta en annan ton. En kärlekston tror jag. Så i morgon går vi ut och städar alla fågelholkar. Plus att vi sätter upp några nya. För vi gillar verkligen våra små hyresgäster.

Och sen är det bara att vänta på den skira grönskan.

Jag längtar massor.

Vi fryser !?

Nja, vi bor ju i södra Sverige och då är vi väl lite mer frusna än de som bor i norra delen av landet. Vi har ju ett avlångt land så årstiderna kan variera massor. Från blåsippor i söder till

en meter snö i norr.

Just nu är det ett för oss ett härligt vinterväder. Ca 6-7 gr kallt. Vägarna är torra och fria från slask. Det gillar vi landetbor som måste pendla till jobbet 2 - 3 mil varje dag.

Och nu är det sportlov här. De som har möjlighet åker till fjällen. Och de som av någon anledning inte kan åka till fjälls håller till godo med minsta lilla pulkabacke. Det ser ut som en myrstack där. Massor med ungar och en och annan förälder. Jag högaktar dom som har ork nog att gå upp och ned i backen med en/flera barn och en pulka.

Tja, vi gjorde likadant faktiskt när våra barn var små.

Kontaktproblem

Ja det är precis det jag har haft. Jag har lyckats ta sönder en kontakt till nätverkskabeln.

Men den är fixad i dag. Så nu är det problemet ur vägen.

Jag ser att det är en vecka sedan jag skrev ett inlägg. Fy på mig !. Men tiden räcker inte till jämt och för övrigt händer det inte så mycket här hos oss i veckorna. Det mesta handlar om jobba, äta, sova. Ganska trist va !.

Jag tillbringar en massa tid hos min mamma som bor alldeles intill oss. Både på gott och ont vill jag säga. Det blir att jag springer upp en stund varje kväll, kollar posten som måste hämtas en trappa ned utan hiss. Och det klarar inte mamma p.g. av en utsliten höft. Slänger sopor, just nu ger jag henne ögondroppar också p,g, av en ögoninfektion. Sen finns det lite tvätt som tas med hem. Och sopor som ska slängas. Men framför allt sitter vi och småpratar om dittan och dattan en stund. Och det känns ganska skönt för mig också. Vi har inte förr haft den här nära kontakten vi har idag.
Så p.g. av att jag kommer hem lite senare nu har gubben min börjat fixa matlådorna till nästa dag . Det blir faktiskt ganska bra även om han vill ha, som just nu , hjälp med såsen ?!

Ska snart fixa den också men först måste jag berätta om vilken underbar dag vi hade igår.



Solen sken från en klarblå himmel. Det var visserligen 13 gr kallt på morgonen men senare värmde solen ganska gott. Vi packade ned kaffe och äggmackor i ryggsäcken. Plockade fram våra pimpelburkar och gav oss ut på sjön. Isen är ca 25 - 30 cm och riktig kärnis så vi kunde gå precis var som helst. Det är hos oss ca 1 dm snö på isen. Det tänker man inte på när man börjar gå ut för då går man en liten bit sen borrar man några hål och sitter en stund och så fortsätter man. Men hualigen, när man börjar bli nöjd och ska hem igen så inser man att man gått alldeles för långt. Vi var ute i 5 timmar och gudars så skönt det var.

När vi kom hem ringde jag mamma och frågade om jag fick ledigt resten av dagen. Hon skrattade och sa ja visst. Du är ju här varje dag - så koppla nu av resten av dagen och tänk lite på dig själv.

Tänk , jag hade inte några problem att somna på kvällen.

Så här ser det ut på sjön nu. Som en mototorväg kors och tvärs ungefär.

En dag på sjön

Det var tö och slaskigt men isen är ca 25 cm så vi trotsade de mörka molnen runt omkring och gick ut på sjön för att få färsk fisk till middag .

Ett hål i isen är ju ett måste och.
Här har vi förste borraren idag. Det blev en hel del hål vill jag säga....

Sen var det bara att vänta....

Och vänta..... Tilde var väldigt tålmodig. Hon satt länge och väntade och väntade...

Men mamma Lotta vinner med två aborrar, och det var lika spännade det. Hon är bäst just nu, he,he....:o))

Och här är resultatet...... dagens fångst , 5 st . O))).

Från förr - Kalkoner

Jag läste ett inlägg från Marianne i Kairo där hon skriver om kalkoner hon mött. Jag kan inte säga det bättre själv. Jag menar när man ska försöka skriva hur en kalkon låter. Och jag måste säga att dom låter precis som hon skriver.

Varför vet jag då hur dom låter ? Jo, på gården jag växte upp på hade vi under några år kalkoner.

Och med kalkoner menar jag kanske ett hundratal. Med andra ord var det en del av försörjningen då. Man köpte in små söta kycklingar på våren. Det var ett himla pyssel med dom för de var känsliga för kyla. Så de fick gå i speciella små bås med värmelampor över sig. De pysslades om som små bebisar.
När sommaren kom fick de gå fritt ute. Men på nätterna var de tvungna att gå in i ´hönshuset´. Det var ju för att inte räven skulle få sig ett skrovmål. I de flesta fall gick de in av sig själva när det började mörkna men ibland smet de i väg. En gång hittade vi allihop i maskinhallen. Där stod traktorerna tvättade och klara för nästa dags arbete. Vi hade även bilen där. Just det året jag kommer ihåg hade vi köpt en ny bil. En blå Amazon. När vi fått ut alla kalkoner därifrån hade lacken på både traktorer och bilen fått sig en massa fartränder. Då var det nära slakt kan jag säga. En annan gång hade de smitit över vägen och flugit upp i grannens höga träd. Vi var tvugna att stoppa trafiken när de skulle passera vägen för att ta sig hem.
Efter den utflykten kom vi på att om vi klippte fjädrarna på en vinge kunde de inte lyfta. När de försökte snurrade de bara runt, runt. Ha,ha det såg för komiskt ut.

Under sommaren kom det alltid några luffare till våra gårdar. En av dom hette Hermansson (jag vet att det gått en serie på TV om honom för länge sen. Han var en av Sveriges sista luffare).
Han var snäll och försynt. Han sålde lite grejer som han själv tillverkat. De gjorde så , luffarna på den tiden. Det kunde vara borstar av alla de slag, tvålar och en massa annat jag inte kommer ihåg. De fick lite kvällsmat och så fick de sova på logen i höet. De fick alltid lämna ifrån sig tändstickor men det förstod de. De sa att de skulle ta väl hand om djuren under natten. På morgonen fick de lite frukost innan de luffade vidare.

Att det blev sista gången som Hermansson kom till vår gård var nog på grund av kalkonerna. De stora tupparna som Marianne i Kairo har tagit kort på kunde vara riktigt arga. De hade stora sporrar på benen och en riktigt vass näbb. De kunde nyps riktigt hårt.

När sen hösten kom skulle alla slaktas. De togs en och en till huggkubben. Huvudet höggs av, sen skulle de plockas och tas ur. Gissa hur många kalkoner jag har plockat av alla fjädrar. Och hur många jag sprättat upp och gjort rena. Många av dom hamnade i vår egen frys. Men de flesta såldes. Som jag sa i början. Det var ett sätt att försörja sig.

Nu för tiden är det lite lyx att äta kalkon vid vissa högtider men jag kan försäkra att jag gärna föredrar nåt annat i stekgrytan då.

Tack Marianne i Kairo för att du gav mig nåt att blogga om idag Och för att jag fick tillfälle att tänka tillbaka lite på min barndom.
Kram