Lite småprat bara

Jag måste väl förklara varför jag börjat jobba igen. Så här är det. Företaget jag jobbade på har nu helt plötsligt fått en massa, massa kundorder. Jag vill inte nämna det vid namn, men vi tillverkar ventiler för papper och massaindustrin. Och nu har vi fått en stororder till ett pappersbruk som skall byggas i Brasilien. Där har vi redan en storkund. Och den jobbade jag med strax innan jag slutade för två år sedan. Så jag har lite erfarenhet s.a.s. Jag blev tillfrågad om jag inte kunde hoppa in och hjälpa till och snäll som jag är kunde jag inte säga nej.

Meningen är att jag ska försöka hålla ihop allt från början till slutleverans. Hur länge jag blir kvar vet jag inte just nu men jag kan tänka mig att det kommer att hålla på hela hösten och en bra bit in i nästa år.

Det känns ganska kul faktiskt att vara tillbaka men det är mycket här hemma som blir lidande. Jag har ju fortfarande jobb kvar med gräsklippning och annat lite tyngre jobb p.g. av min gubbes knä. Och så min gamla mamma förståss, men det är en historia för sig. Och den är väl det som tynger mig som mest. Och långa dagar blir det, jag åker hemifrån vid 7-tiden och är inte hemma igen förrän 12 timmar senare.

Nåväl, jag hinner med lite annat också. I kväll har jag plockat ännu en massa Physallisar och många många fler finns det kvar.

Nog snackat för nu, måste få lite i magen innan det är läggdags.

Nostalgiträff

Hualigen vad åren går. Jag gjorde nåt i går som jag inte gjort på ca 45 år.

Jag har provkört en traktor. Och inte vilken som helst. Det är en BM Viktor kallas Tuffe Viktor, bara för att den låter på ett speciellt sätt , tuff, tuff,tuff osv.
En av mina bröder som är lantbrukare hittade den här gamla godingen ( jo , den är nog lika gammal som jag.) på annons och köpte den direkt. Den och ett par till ska visas upp på veteranfesten på Lördag. Och eftersom han har fler gamla traktorer än förare så lovade jag i ett svagt ögonblick att ställa upp som chaufför.
Nästa Lördag är det som sagt Veteranfest med gamla traktorer och annat i Gammalkil. Där bor vår son och han är helfrälst i gamla grejer, har bl. annat en gammal Grålle ( Guldkalven sk. ) Han är generaldirektör för den här sammankomsten som ingår i Östgötadagarna. Och naturligtvis kommer jag att köra dit den här gamla godingen. Just Tuffe Viktor var en av de första traktorer jag lärde mig köra. Efter den blev det ganska så många flera. Jag lärde mig köra traktor när jag var 12 och körde till jag var 18 år. Det hann bli ganska så många timmar på åkrarna. Jag körde allt utom skördetröskan och såmaskinen. Det roligaste jag minns var nog att räfsa upp höet i strängar och sen köra med pressen och göra fina buntar. Det tråkigaste var nog att sitta timme ut och timme in sent på hösten och plöja. Tänk om man hade haft lite musik i öronen då. Men den tekniken var inte uppfunnen i början av 60-talet.

Oj, nu tänkte jag mig tillbaka i tiden och hade nog kunnat skriva hur mycket som helst om alla bravader jag varit med om. Men det får räcka från nu.

Jag får väl återkomma nästa vecka och lämna en liten rapport om hur det hela utlöpte sig.

Skördetid

Hösten närmar sig. Då är det skördetid.
Physallisen växer så det knakar. Hinner knappt med att plocka alla mogna frukter.

Grön paprika lär vi få äta mycket av. Nästan alla blir klara samtidigt.

Bönorna måste plockas vare dag. Men det är bara att förvälla dom lite och sen lägga in i frysen.

Det var länge sedan vi hittade så här mycket svamp. De här är de allra första vi plockade redan vid midsommar. Sen har det varje vecka blivit en hel del att rensa, förvälla och frysa in. Och som vi har ätit. Vi har fullständigt frossat i kantareller. Man kan äta dom till vad som helst. Det är lika gott till fisk som kött. Eller bara som dom är, smörstekta, mums.

Nu kom jag på att jag glömt fota tomaterna, men det är inte så många kvar. De flesta har vi ätit upp redan. För att inte tala om allt annat i trädgårdslandet. Sallad, gräslök, persilja, örtkryddor som ska plockas, torkas eller frysas in. Jag nämde inte dillen, men det beror på att det helt enkelt inte ville bli nån dill i år. Det blev bara ett par få små strån.

7 dagar kvar till jobbet

ps/SqZ, om du läser detta så kan jag inte kommentera på din nya blogg. Vad gör jag för fel ?/ds

Att leverera en vara

Vi hade en dränkpump som vi inte behövde längre. Så det blev en annons på Blocket. Och efter några stolleintressen så som en som mailade från Marocko och ville ha den och en del andra oseriösa fick vi kontakt per tel med en som absolut ville köpa den. Problemet var bara att han bodde i Filipstad.

Att skicka en pump som väger 21 kg är inte helt lätt om man inte vill lägga ner en massa jobb på att emballera den och fixa med bilfrakt. Och hur fixar man betalning då. Nä fy. Jag orkade inte tänka på det.

Så vi beslöt att leverera den själva. Tog det som en semesterutflykt helt enkelt. Sagt och gjort, vi packade in pumpen i bilen och gav oss iväg mot Filipstad i morse. Vi tog med en väska med lite övernattningsgrejer om i fall vi fick för oss om att stanna en natt på tillbakavägen.

Väl framme i Filipstad blev vi såå väl bemötta av frun i huset. Maken var ute på jobb. Vi blev bjudna på kaffe och hembakade muffins. Det kändes så hemtrevligt, vi pratade om allt möjligt och kom fram till att vi hade många gemensamma inressen. Jag sparar telefonnummret, för det känns som att vi kunde ses nån gång igen framöver.

Sen styrde vi kosan mot Karlstad, åkte ut mot Skoghall, jag var tvungen att se det stora pappersbruket där. Det var en av mina absolut största kunder när jag jobbade.

Väl där bestämde vi oss för att styra kosan hemåt. Så det blev en helt ny väg hem via Kristinehamn, Karlskoga, Degerfors, Laxå, Motala och sen Linköping och Bestorp. En tripp på 60 mil och ganska exact 11 timmar. Borta bra men hemma bäst.

Tänk, jag tog inte ett enda kort, jo bara ett på min gubbe men han vill inte vara med på bild, på hela resan.

Så bilden ovan är på en blomma. Kan ni gissa på vad det är ???

12 dagar kvar till jobbet !

Jag har börjat räkna ned.

Om två veckor är allt som vanligt igen. Jag ska börja jobba. Jag kommer att gå tillbaka till mitt tidigare jobb som jag haft i 40 år. Det är ett projektjobb som kommer att vara under hösten och vintern. Hur länge vet jag inte ännu.
I ganska exakt två år har jag varit lyxig hemmafru som det heter när man inte har nån arbetsgivare att gå till. Men lyxig vet jag inte om jag har varit. Jag har överlevt två jäkla vintrar men allt vad det för med sig. Skotta snö, hämta ved, hämta tidning. Jo på sommrarna är det ju helt ok att vara ledig. Och tur var det. För med en gubbe hemma som har ett utslitet knä och ett med ny protes i har man inte mycket hjälp. Stackarn, han tycker i alla fall lite synd om mig när jag trälar med gräsklippare, spadar och skottkärror.
Nu har även jag fått lite känningar av ett ömt knä. Kanske det beror på att vi fick hem en massa ved som skulle tas om hand. Det blev ett antal skottkärror som skulle till vedklyven. Där satt gubben min still på en pall och bara klöv veden. Sen skulle den staplas in i vedboden och det var nog där jag vred till knäet varje gång jag klev in i boden. Men nu ligger den där torr och fin och väntar på ännu en kall vinter, hua !
Jäklar, jag tänkte skriva lite mer men åskan börjar mullra ute nu så jag stänger av allt.

13 dagar kvar till jobbet

När man minst anar

Helt plötsligt stod han där i skogsbrynet och kollade in oss. Äntligen fick den lilla nyinköpta kameran (den som får plats i handväskan) fota en älg.

Koltrastarna

För några år sen skrev jag det här våra koltrastar . De har av någon anledning flyttat till annan ort. Men nu i år är de tillbaka. I kväll satt jag på trappan. Hade precis vattnat färdigt alla torra krukor och övrigt i trädgården. Kvällen är ljummen, jag hämtar ett glas rosevin och sitter där på trappan och njuter. Då hör jag deras kvitter. Det är en enda som sätter sig tillrätta i grannens lönn. Jag har lagt ut lite äpplen till dom. För jag vet att när de vaknar sisodär vid femsnåret, jo jag brukar vakna till en stund också då, är det full fart på både ungar och gamla. Nu när solen gått ned kommer de andra. Jag ska absolut sätta mig på trappen en stund till innan det är sovdags.
Tjingeling så länge !

Tillbaka från Öland

Nu är vi hemma igen efter vår lilla tur till Öland. Som jag skrev i förra inlägget så skulle inte vädret vara det bästa. Och det var det inte heller. Herregud, det regnade mest hela tiden. Men vadå, det hjälper inte att gnälla så vi gjorde det bästa av situationen. Vi passade på att ta lite foton när vi utforskade ön. Bilen hade vi hela tiden i närheten, om i fall att det skulle börja ösregna. För regnade lite fint gjorde det hela tiden. Och naturligtvis kom det en störtskur som gjorde att vi blev totalt genomblöta innan vi hann till bilen. Paraply var helt uteslutet för det blåste på tvären, så det var bara att försöka hitta skydd i bilen snabbt som fanken. När vi var på norra udden och skulle fota fyren ösregnade det. Vi satt en stund i bilen och trodde regnet skulle avta. Men icke sa Nicke, så vi gick helt enkelt ut i ösregnet för se foto på fyren skulle vi ha.

Tillbaka i bilen igen var vi sjöblöta vilket gjorde att hela bilen immade igen. Det tog ett tag innan vi fick rutorna imfria så vi kunde åka vidare. Efter några stopp på hemvägen var det någorlunda uppehåll men väl ute på stora vägen så öppnade sig himmlen. Det var bara att köra åt sidan en stund för man såg inte ett jäkla dugg. På kvällen gick vi, med paraply förståss till en restaurang och åt världens godaste pizza. Men vi höll på att bli kvar där för då öppnade sig himmlen ännu mer. Nåväl, när vi äntligen var hemma igen var det inga problem att krypa i kojs och vi somnade utan nån godnattsaga !

Vi åt gott. Planksteken var superb.
Vi drack gott lite på rummet.

Någon har roat sig med att bygga stenpyramider. Tjusigt. ( Här blev vi också genomblöta )

Här kunde vi gått långa sträckor och plockat med fina stenar hem. Men inte nu inte, det regnade och blåste nåt helt galet.


Som jag skrev förut så skulle vi bara ha ett foto på Långe Erik. Det är fyren på Ölands Norra Udde. Och som det regnade, men vi sprang ut ändå. Det ända vi tänkte på var hur vi kunde hålla våra kameror någorlunda torra.

Vi gav upp. Vädret blir bättre nästa vecka sa han som drev pensionatet vi bodde på. Men vi hade bara ett par dagar bokade där så det var bara att åka hemåt och kanske , kanske vi kan komma tillbaka nästa år. MEN DÅ SKA DET VARA GARANTERAT SOL :o)