Måste köpa present

I dag blir det en tur till stan igen. På fredag fyller vårt barnbarn Linus 22 år och han ska få en present så klart. Han har nyss flyttat in i en egen lägenhet så det är inte svårt att hitta på present, det är massor han behöver. Vad jag ska köpa kan jag ju inte tala om här, men det blir nåt som surrar :-)
Nästa vecka fyller vårt nästa barnbarn Tilde 11 år. Till henne blir det lite svårare att hitta på nåt.

Vilken tur att man inte har lika stor släkt som de här pippina, det skulle definitivt inte min plånbok klara av.

Höstfärger

Jag sitter här och leker lite med några bilder från gårdagens promenad. Annelie var här i går och då passade vi på att gå en sväng för att titta på naturen. Träden börjar skifta i höstfärger men bättre kommer det nog att bli. Det är Annelie som är den konstnärliga i familjen och väldigt duktig på att fota men jag hänger med så gott det går med min lilla kamera.

Nu väntar jag bara på att sotaren ska komma för sedan måste jag åka in till stan. Mamma ringde och sa att hon glömt säga till att hennes Varantabletter var slut. Dom måste hon äta varje dag så det är bara att de sig iväg. 5 mil t.o.r. för en liten pillerburk. Men vad gör man inte för sin lilla mamma.

Nu är det dags

Att sätta upp fågelbordet alltså. Jo jag vet att det fortfarande finns mat till dom ute i naturen. Men jag kan inte  vänta längre.

                                     (klicka för att förstora)

                               Jag och den här lille stjärtmesen önskar er en Riktigt Trevlig Lördagkväll.

Fint besök varje dag

Folk undrar ofta om jag inte tycker det blir lite ensamt här på landet nu när jag inte jobbar längre. Men jag är absolut inte ensam.

När jag grejar med allt möjligt i köket , vilket jag gör ofta, så kan jag titta ut till höger. Där ser jag varje dag några Bambi som är lika nyfikna på mig som jag på dom.

Tittar jag ut genom fönstret rakt framför diskbänken så har jag sällskap av en massa talgoxar. I den här lilla bollen som sitter fast med en sugpropp på fönstret lägger jag lite solrosfrön. Första tiden blev de rädda när de såg mig men nu knackar de på fönstret så fort maten är slut i bollen.

Så inte är jag ensam  , näedå, tvärtom.

Hösten närmar sig

I dag har det verkligen kännts som om hösten är här på riktigt. I morse blev det paraply på när jag hämtade tidningen. Men jag vägrar att ta på långbyxor och strumpor än så länge, så jag traskade iväg och hämtade tidningarna till oss och våra grannar (som jag alltid gör, för de sover längre än jag eller är kvar i stan nån dag) men det var faktiskt ganska så kallt om benen så efter en stund hemma kom både strumpor och långleggins på.

Efter att ha fixat med lite städning och dammsugning i huset hämtade jag in lite ved ( för jag förstod att det nog var dags för en brasa i kväll). På vår inglasade altan står här på sommaren ett par sköna stolar med tillhörande fotpall till men nu när det är höst byts de ut mot detta. Och alldeles nyss har vi tänt vår första brasa i kaminen för första gången sedan i April.
Nu är det varmt och skönt i huset igen och med det vill jag önska er
EN RIKTIG SKÖN HELG

Toscakaka

I går skrev jag ju att jag skulle bjuda mina f.d jobbarkompisar på nåt gott till fikat. Så i dag snodde jag ihop en toscasmet som egentligen är tillägnad Johan, en av mina jobbarkompisar.
När jag jobbade för fullt hade vi alltid Fredagsfika på f.m. ihop med alla på avdelningen, och då turades vi om att ha med oss fikabröd. När det var Johans tur kom han oftast med en precis nygräddad toscakaka direkt från hembageriet vi hade runt hörnet. Och jäklar vad god den var. Efter dess har vi alltid gillat just tosca. Men det har funnits alltmöjligt annat gott också, som Siwans mackor t.ex, bröd, smör och en massa gott pålägg. Det gick också alltid hem. Och så allt detta hemlagat, det ena godare än det andra. Inget nämt och ingen glömd. Den tiden saknar jag faktiskt.

Men som sagt idag blev det en toscakaka lagad i långpanna. Det blev faktiskt bara några få bitar kvar. Hoppas de smakar till imorgonfikat.

Kram till er alla på `jobbet´

Vad blir det för mat.. i morr´n

Jo det blir Gnocchi med fläskfilestrimlor och kantarellsås. Och så den vanliga salladen till förståss.

Jag börjar tycka att det blir svårare och svårare att variera matlådor. Mest gör man samma gamla lådor hela tiden. Även om jag försöker variera fisk o kött o korv o annat så börjar det bli lite tjatigt.
Har ni några tipps så dela gärna med er till mig.

I dag har jag kantgrävt runt en del häckar här. Ryggen börjar ta stryk så i morgon tar jag en ledig dag. Då ska jag hälsa på mina gamla jobbarkompisar. Jag har skämt bort dom med att ha med nåt gott till kaffet och det ska jag ha med i morgon också. Vad det blir kan jag inte skriva om just nu, om i fall nån av dom läser min blogg innan jag kommer.
Men jag kan säga så mycket att det blir inte mina vanliga äppelmuffins och inte heller mina bullar. Då tror ni förståss att det blir en äppelkaka, men icke sa nicke, det blir det inte heller. En specialite blir det, så det så !

Återkommer i morgon hur det än blev.

Historien om Hälge

Häromdagen gjorde vi en rensning i förrådet. En hel del skulle förpassas till återvinningen. Bl.a. hittade vi våra gamla slalomskidor och tillhörande pjäxor. De har påminnt oss om alla härliga vintersemestrar som vi har tillbringat i Alperna. Men nu bestämde vi oss för att kasta dom. De har liksom gjort sitt nu och vi har gjort vårt i slalombacken. R kan inte åka skidor mer med sitt utbytta knä. Och snart är det dags att byta ut det andra knäet. Om jag får för mig om att ta en sväng i backen så får jag väl hyra skidor nu.

Men ett minne från den tiden kan vi inte göra oss av med. Nämligen älgen Hälge. Han har sin givna plats i soffhörnan. Jag tror det var någon av de första gångerna vi åkte i slutet av 80-talet som han blev en i familjen.
Vi bilade alltid och tog nattbåten mellan Göteborg och Kiel. På båten fanns det en turistshop och där var fullt med tyskar som valde och vrakade bland allt vad älgprodukter hette. Och då fick vi syn på honom, han hängde i ett snöre och såg så ensam och lessen ut. Djurvän som man är så räddade vi honom naturligtvis från tyskarna.

Nu sitter han som sagt i soffhörnet och håller oss sällskap. Lite luggsliten är han allt efter så många år där och med många kramar från barn och barnbarn.

Med den lilla historien vill Hälge och jag önska er En riktigt Trevlig Helg

Morgondagens matlåda

Jo, det blir ris med stekt lax och dillsås. Allt toppas med räkor och små gröna ärtor.
Till det serveras sallad direkt från trädgårdslandet. ( Jo lite sallad är kvar, resten har sniglarna ätit upp), tomater, skalad gurka, fetaosttärningar. Och överalltihopa lite olivolja, salladskrydda och hallonbalsamvinäger.

                                               (bilden är klickbar för att förstora)

Duger det åt gubben min tror ni. Jag hoppas det i varje fall. Och till mig duger det allagånger, för jag har gjort en matlåda till mig också, som vanligt.

Skrot för en del - Guld för andra

I Lördags var vi på den årliga Veterantraktorträffen. Förra året var jag själv med och visade upp en av mina bröders gamla traktorer. Men i år nöjde jag mig med att titta på.

Vår son är generaldirektör för hela jippot och han har ett brinnande intresse för gamla traktorer. Han har inte ärvt det av oss kan jag säga. Jag tror det kommer från hans svärföräldrar som är ena hejare på  att ta vara på gamla fina fordon.

Det här är det senaste tillskottet i Jimmys samling. Det var det här jag menade med skrot men det tycker inte Jimmy. Han har lagt ned åtskilliga timmar på att få den körklar men  den ville inte starta i Lördags. Den är från 1937 så det kan vara förlåtligt. Det finns ju inte så mycket reservdelar kvar så det mesta måste tillverkas på nytt.

Han var dock inte ensam där. Ca 50 st ekipage i alla möjliga modeller och årgångar visade stolta ägare upp. Här är ett foto från paraden. När det här gänget kommer står all övrig trafik still.