Fernando

Snälla, läs detta Fernando . Jag gråter när jag läser.
Det är skrivet av en kvinna som bor där Atlanten slutar som hon själv skriver i sin blogg.
Det verkar vara ett paradis. Men ett paradis är väl vad vi själva gör det till. Oavsett var man bor.
Paradiset för Fernado var vid en sten.

Årstider

Man kan undra vad vi har för årstid nu.

I dag har det kommit upp snöpinnar utmed vägarna.

Samtidigt blommar den här lilla Primulan som jag grävde ned i påskas för att den skulle komma tillbaka nästa vår.
Vi har även idag haft ösregn och åska.
Nu är det väl bara att vänta på tussilagon så det blir vår igen snart.

Lillstugan

Nu är vi äntligen på g igen. Som jag skrev för ett år sedan, se lillstugan påbörjade vi projekt ny lillstuga. Av en massa anledningar blev det lagt på is. Men nu har det äntligen tagit fart igen.

På lördag skall det muras. Hoppas bara vädrets makter är med oss. Just nu regnar det. Vår förhoppning är att få väggar och tak innan hösten är här på riktigt. Sedan blir det vinterjobb att isolera och spika innerväggar osv. Så än är det en bit kvar tills jag kan hänga upp gardinerna.

Äpplen och Päron

Grannens fruktträd lyser i våra ögon hela tiden.

Se men inte röra !

Vattensafari

I går tog vi en tur med bilen på jakt efter fina vattenbilder. Annelie som är experten på det här med foto ville testa lite nya inställningar. Men jag knäppte lite också emellanåt för kameran dog plötsligt. Fasen sa jag, nu måste jag köpa nya batterier. Asch, sa Annelie, köp en ny kamera istället. Hm, jag börjar nog med nya batterier i alla fall, de är ju trots allt billigare.

Här är vi på Hackelbo, ett naturreservat några km härifrån. Solen som visade sig ibland målade sjön i silver.

Här finns gott om sten och öar.

Det är berg och sten överallt.

Mera sten

Annelie vill ha närbild av nåt.

Näe, nåt dopp blir det inte idag !
Vi åkte vidare till Hovetorps gamla kraftstation. Där finns det en ravin med forsande vatten.

Vatten kan ta underliga vägar bland stock och sten. Ibland kan man se små figurer i vattnet. Som här t.ex. kan jag se små ansikten här och var. Kan ni ?

Grönskan är enorm i en varm fuktig ravin.

Vi avslutade resan vid Hamra sluss som ingår i Kinda Kanal. Om jag minns rätt är just den här slussen sex meter hög . Det svindlade faktiskt när vi stod på kanten och tittade ner. Här dog min kamera för gott och Annelies minneskort var fullt, så det var bara att tacka för idag och vända hemåt igen.

Sjön ligger blank

I går kväll var det helt stilla på sjön. Solen höll på att gå ned och jag var bara tvungen att gå ut på bryggan och ta ett kort. För att fota själva solnedgången måste jag gå lite längre ut på udden och det hade jag ingen lust med i går. Efter att ha klippt gräset och snyggat till några utblommade pelargonior så ville inte ryggen gå några längre sträckor mer.



Men i eftermiddag blir det mera vatten. Annelie och jag ska ut på en liten fotorunda. Hon har fått vatten på hjärnan nu. Och vatten har vi gott om häromkring. Med vatten menar jag förståss sjöar. Men först ska jag gå en sväng till mamma och lämna tvätten som nu är torr och nystruken.



Hoppas kunna visa några fler kort i morgon över vårt vackra sjösystem. Även om det är Annelie som är fotoexperten så hoppas jag kunna få till nåt jag med.

Sluta jobba

Som en del av er vet tänker jag sluta jobba. Den siste September är min sista arbetsdag. Men jag har haft förmånen att kunna vara hemma nu några dagar under de senaste veckorna.

Jag vill bara säga att det är inget latmansgöra att bara gå hemma. Jag har inte fått nån struktur på mina lediga dagar än så det känns lite stressigt just nu. Nej, vars - jag måste intala mig att det går inte att göra allt man vill på en gång. Och det behövs ju verkligen inte heller.

Så just i dag gav jag mig tillåtelse till att försöka få ordning på bloggandet igen. I väntan på att gräset, som måste klippas nu skall torka upp efter nattens dimma och fukt tänkte jag berätta lite om vad jag gör i dag.

I går var jag hos mamma och städade och bäddade rent i sängen. Så idag hänger tvätten ute i solen och torkar.
Under tiden tvättmaskinen gjorde jobbet vispade jag ihop en chokladkaka, tror den kallas för kärleksmums. Kanske jag tar med till jobbet om de nu vill ha min hjälp nån dag. Om det finns nåt kvar vill säga. Mamma vill också ha, för hon har blivit ett riktigt litet kakmonster på gamla dar.

Sen hände det en konstig sak till idag. Igen måste jag säga. För jag råkar alltid ut för mig obegripliga saker när det gäller alla elektronska saker.
För mig är datorer och TV-apparater nåt som bara ska fungera. Så fort de inte funkar som de ska är jag totalt handigkappad. Vet inte var jag ska börja leta fel.

Vår TV har för några veckor sen tappat alla betalkanaler. Vi letade fel genom att läsa instruktionsboken, vilken är rena rama kinesiskan för mig. Inget ont om det språket men jag begriper inte ett dugg. Vi hittade inga fel så vi lånade ett digitalkort av grannen och det funkade, alla kanaler kunde vi se. Alltså måste det vara nåt fel på vårt kort. Så sagt och gjort, jag ringde upp kundtjänst, vilket jag avskyr för jag förstår inte vad de pratar om när de frågar en massa om inställningar osv. Och döm om min förvåning när jag på första försöket kom fram till en kille som jag berättade allt för. Jaha, sa han. Du ska sätta i kortet och sätta på en betalkanal och låta TV´n stå så. Det kan ta en kvart eller upp till en timme. Jag log lite för mig själv men sa OK för jag förstod att jag inte skulle få mer hjälp. För precis så har vi gjort ett antal gånger nu under flera veckor. Men jag stoppade i kortet, slog på kanal 5. OCH VAD HÄNDER. Jo, 5-an visades och det tog inte två sekunder ens. Fråga inte mig vad som hände. Jag stod som ett fån och undrade vem det var fel på egentligen.

Förra året strulade min dator. Jag fick ingen koppling med Internet. Jag kollade alla sladdar, försökte läsa mig till vad felet var. Väntade några dagar, försökte igen och igen och igen. Till sist frågade jag en av våra snälla grannar som är dataexpert. Han satte sig vid datorn och startade den. OCH VAD HÄNDER DÅ. Jo, allt funkade som vanligt. Tja ,vad skulle jag säga. Jag bara gapade och fick inte fram ett ord. Då var jag helt övertygad om att det gått en säkring i min hjärna. Men han bara skrattade och sa. Det var nog bara en tillfällighet.

Är det bara jag som råkar ut för dessa tillfälligheter eller ?

Nog pladdrat från mig idag. Nu måste jag göra lite nytta också, he,he.

Men vadå !

Ja, ska man både klappa händerna och dricka öl samtidigt så förstår jag att man måste ha tre händer :o)

Ännu en kul bild från vår träff med veterantraktorer i Gammalkil i lördags.

En riktig skitdag.

Ha,ha - kolla in Annelie´s skor . Mina såg likadana ut. Och vad har vi då gjort undrar ni. Jo, vi

har varit på en veteranträff för traktorer, riktigt gamla traktorer och annat gammalt med för den delen.

Här sitter Jimmy, min son på sin lilla älskling. Jag var tvungen att göra fotot svartvitt så det smälter in i tiden. Nåväl, traktorn och kläderna är gamla, Jimmy är ´bara´barnet jämfört med resten.

Han var inte ensam som ni ser. Det fanns massor av dom. Här kommer en del av dom i en parad. Efteråt blev det race. Vem kommer först över mållinjen. Snacka om att det var blodigt allvar. Dessa äldre fullvuxna män blev som barn på nytt. Det var faktiskt jättekul att se. Man skrattade hela tiden.

Annelie gick omkring och fotade det hela. Det blev nog några hundra kort som Jimmy nu får sortera och skriva lite om på deras hemsida. Ska bli kul att läsa om det hela. Jag själv hamnade bakom korvvagnen och hjälpte till att sälja korv. Jösses, det gick åt korv som smör i solsken. På ett par timmar hade vi gjort av med ca 700 varmkorv. Jag hade mitt barnbarn Tilde med som hjälp. Hon skulle ta betalt för korvarna. Ja visst, sa jag, Håller du reda på vad de kostar. Jaa, jag går i tvåan nu och kan räkna , sa hon. Och det kunde hon, hi,hi.

Vädret var med oss hela dagen, solen sken och det var riktigt varmt.

Med andra ord var det en riktigt härlig dag, inte en skitdag som överskriften säger.

Solrosen

Det är inte bara en blomma som det brukar vara, utan ca 20 st på en enda planta. Fröet kommer nog från fåglarnas vintermatning. Då matade vi dom med svarta solrosfrön. De skulle enligt expertisen innehålla mer nyttigt fett för fåglarna. Kan det vara en blomma från ett sånt frö.

Just nu blommar ca hälften av alla knopp till lycka för alla humlor och bin.