25 november 2010
24 november 2010
En inte helt vanlig dag
Kl 05.15 - Gubben min går upp. Jag vaknar alltid då men somnar för det mesta om. I dag gick det inte att somna om så det var bara att gå upp och försiktigt titta ut. Jodå, det låg ett tjockt snötäcke över över allt.
Kl 07.30 - Jag har fått frukost i mig och tidningen är läst. Då ringer telefonen. Det är mamma. Jag vill att du kommer hit nu för jag har ramlat säger hon. Då sitter hjärtat i halsgropen igen. Det var i natt jag ramlade sa hon och jag kunde ta mig upp själv men jag så ont i armen och axeln så jag orkar inte klä på mig och så måste jag väl ha nåt att äta också. Men då måste du ringa på larmet till tjejerna på hemmet så kommer dom och hjälper dig, sa jag. Ja,ja jag vet säger mamma men jag tänkte du kanske kunde hjälpa mig. Men då ilsknar jag till lite och säger. Vi är totalt insnöade så det tar nog ett par timmar innan jag kommer ut från huset och får fram bilen. Men jag kommer så fort jag kan. Oj då säger mamma, har det snöat så mycket.
Kl 10.00 - Jag har äntligen fått fram nästan hela bilen och skottat bort det allra mesta av snön. Sticker till affären här i byn. Handlar det viktigaste till både oss och så det mamma behöver.
Kl 10.30 - Kommer till mamma. Hon ligger i sängen och är inte riktigt klar. Jag blir ännu mer orolig. Men efter en stund är hon klar igen och säger att hon drömde så konstigt så hon visste inte var hon var. Nåväl, jag bytte lakan, dammsög lägenheten, moppade golven, tömde sopor, vattnade blommorna osv. osv.
13.00 - Åker hem efter att pratat lite med personalen, de lovar titta in hos henne senare i kväll för att kolla hur hon mår.
13.30 - Jag är skithungrig. Gick ju upp tidigt i morse. Stoppar in en matlåda i mikron. Då ringer telefonen. Det är en granne som bara bor här på sommaren. Hon har problem med en luftvärmepump. Hon vill att jag ska titta in hos henne och kolla så värmen fungerar. Hon är orolig för att vattnet ska frysa vilket det gjorde förra vintern. Så det var bara att pälsa på sig alla ytterkläder och tjocka stövlar igen och ge sig ut i snön. Men som tur var funkade allt där. När jag ändå var ute passade jag på att ännu en gång få fram infarten till vårt hus som nu blåst igen ytterligare en gång.
Kl 15.00 - Nu kan jag äntligen börja göra det jag skulle ha gjort idag. Och då helt i dagsljus. Jag har fått för mig att jag vill ha ommålat i huset. Så i början av veckan gick jag lös på hallen. Möbler, kontakter och annat som är ivägen är bortplockade. Jag har spacklat spikhål och andra skavanker. Så idag skulle jag börja måla var det tänkt. Jag hann inte så mycket, bara hälften ungefär. Sen var det för dålig belysning.
Kl 16.30 - Nu är det dags att återigen gå ut och skotta för det blåser massor och det vräker fortfarande ner snö. Gubben kommer snart från jobbet och han vill nog ha en plats att ställa bilen på. Ja,jag vet att ni nog tänker som så, att han kan väl skotta själv. Men nu är det så illa att han har problem med sina knän. Så i väntan på en ev. operation ska han inte belasta sina knän mer än nödvändigt.
Kl 17.15 - Nu går jag in och fixar disken som jag egentligen skulle ha gjort i morse. Usch!
Kl 18.00 - Skönt, jag hittade en färdig matlåda med lasagne i frysen till gubben i morgon. Nu behövde jag bara steka ett ägg till hans frukostmacka och göra en sallad till lasagnen.
Kl Nu 18.45 - Jag fixar en macka till kvällen säger gubben min. Skönt ! För jag gör absolut ingenting mer i dag.
22 november 2010
Saffransbullar
Hoppas nu att det finns några kvar till lucia. För säkerhets skull gömmer jag nog några längst in i frysen, he,he.
18 november 2010
Första isen
15 november 2010
Harjakt
Livet på landet handlar egentligen om två saker. Jag är uppvuxen på en lantgård. Där är det verkligen livet på landet. Det var då det. Helt annorlunda mot nu.
Så här skrev jag i nov förra året Haren Så var det då, kanske tur att det inte är så vanligt idag.
Sen växte man ju upp. Och fick barn.
Vi blev lite mer moderna och byggde hus, senare blev det en lägenhet i stan. Men jag som är en lantistjej uti fingerspetsarna längtade så klart ut i naturen. Att tillbringa en sommar i `stan` gick bara inte. Så vi blev med husvagn. Men herregud, det finns ju inget att göra i och omkring en husvagn.
Så efter mycket letande hittade vi det här huset där vi bor nu. Det var från början en liten sommarstuga, precis som vi önskade. Efter några år, närmare bestämt 20 år så bestämmde vi att vi flyttar hit för gott. Vi tillbringade ju all vår lediga tid här ändå.
Så här är vi nu, många pengar fattigare efter all ny och tillbyggnad. Men vi trivs och nästa anhalt får nog bli ett serviceboende i byn . Det finns ju alldeles i närheten. Då kanske vi kan ha stugan kvar som sommarstuga. Med rullator och något så när starka ben kan vi nog ta oss hem hit igen.
Ja, det var bara några funderingar runt livet så här en helt vanlig måndagkväll.
13 november 2010
Julmarknad
Slottet ligger ganska högt så där var det ingen risk för vattenpölar. Värre var det där vi parkerade bilen. Mitt ute på en åker var parkeringen. Ni kan själva förstå hur lerigt och blött det blev när hundratals bilar skulle in på samma ställe. Nåväl, vi klarade oss någorlunda. Skor och byxben ska nog gå att skura av. Just nu ligger de på tork.
Naturligtvis fanns det hur mycket tomtar som helst. De här blev jag lite sugen på men sen insåg jag att vi har tomtar så det räcker och blir över.
De här var otroligt fina, men när jag såg prislappen ( 800 kr) så fick de snällt sitta kvar där i slottet.
Förr länge sedan var ju alla tomtar grå. Och här fanns en hel liten tomtefamilj. De var nog väldigt gamla.
Julbockar hör ju julen till. Jag kom på senare att jag nog skulle köpt en. Vår gamla ser ganska så luggsliten ut.
Men vi åkte hemåt igen med endast lite små ostar och ett par dörrkransar. Det är ju trots allt några veckor kvar till jul.
07 november 2010
Kallt idag
Så klart ni alla ser vad bilden ska föreställa, men har man lite fantasi som jag har ibland, så kan man se se allt möjligt och omöjligt.
05 november 2010
Min mamma
Hon har tappat gnistan nu. I somras märkte jag en markant skillnad mot förr. Hon orkar inte längre gå ned till den gemensamma matsalen äldreboendet har. Ja, hon har en servicelägenhet bara 5 min väg från mig. Hon har larm, och hon får maten uppburen till sig varje lunch. Övriga måltider fixar hon själv. Städar, tvättar, handlar och allt annat fixar jag.
Hennes höftleder är totalt slut, hon är stomiopererad sedan två år tillbaka. Alltså är det helt naturligt att hon har ont, är trött, orkar inte med något socialt umgänge längre.
På onsdag har vi en tid på vårdcentralen. Jag nämde idag att vi nog bör ta en sjuktransport dit i rullstol. Jag vill/kan/orkar inte ta ansvar för att hon orkar åka i normal bil med mig.
Vad får jag för svar.
Hon - Vi får se om jag lever då.
Jag - Så du säger. Det är för ditt eget bästa. Och jag måste boka en bil ett par dagar innan.
Hon - Jag orkar inte tänka på det nu.
Telefonen ringer. Det är min lillebror som äger och sköter om gården som är mitt barndomshem och som mamma har varit bondhustru vid i mer än 50 år.
Jag - Jaha, har det hänt nåt nytt hemma vid.
Hon - Jo, han berättade att han har rödfärgat husen och att han har städat undan i trädgården.
Jag - Jo, men det har dom ju jobbat med hela sommaren.
Hon - Ja, men det en massa jobb med att sköta en lantgård.
Jag - Jo jag vet, jag har ju varit med om allt.
Hon - Ja, fast det var ju så längesedan.
Nu bryter jag upp. Säger som vanligt att jag måste hem och fixa lite att äta. Gubben min kommer snart och är säkert hungrig. Huset är nedkylt. Jag brukar tända en brasa till kvällen.
Så står jag där i dörren och säger som vanligt. Vi ses i morr´n. Är det nåt så ring. Natti´natti.
Hon- Ja vi får se om jag är där då.
Frågan är , hur länge hon orkar och hur länge jag orkar. Gud vete !
03 november 2010
Manitoba
02 november 2010
01 november 2010
Senaste projektet
Veden, dvs den som är torr ligger redan på plats. Det var vad vi roade oss med i helgen. Den sista körde jag in nu på fm. Den färska veden skall också in men den måste huggas först. Så får den ligga och torka där till nästa vinter.
Här skall det bli en liten vinkel som sagt men först måste alla stenplattor bort sen skall det dräneras och fyllas på med grus och till sist blir det ett trallgolv utanför. Så idag har jag börjat gräva bort plattor. Skall nog ta några till i em innan ryggen säger i från helt. Gubben min jobbar ju hela dagarna men jag går ju hemma och har inget annat för mig, he,he så jag gör vad jag kan för att det ska bli klart snabbt. Motion får jag dessutom gratis, det behövs inga dyra gymkort här inte. Men nu är lunchrasten slut så det går inte an att sitta här och lata sig inte. På`t igen bara.