Malexander

I går var då det äntligen den dag mamma har längtat efter. För tre veckor sedan bokade jag plats på Ångbåten Boxholm 2.

Hon ville bjuda oss alla barn, barnbarn och barnbarns barn med på en tur på sjön Sommen. Hon är född och uppvuxen i Malexander och ville så gärna uppleva trakterna igen. Mina morföräldar ligger begravda på kyrkogården där så vi passade på att plantera en rosbuske på deras grav. Bara det var ett äventyr vill jag säga. Min mamma har en höft som är totalt utsliten så att gå långa sträckor är helt uteslutet. Men vi tog lite genvägar genom små häckar på kyrkogården. Hoppas han där uppe förstår.

Sen bar det av neråt båten. Vi kunde ta bilen ner till bryggan som tur var. Det blåste massor och jag tänkte hur ska det här gå. Båten gungande och även jag kände att fasen , blir jag sjösjuk vet i fanken hur det här slutar. Jag har ju mackor, dricka, kaffe och muffins som ska serveras ombord. Till 26 personer.

Men båten är stabil och tuffade så fint ut på sjön.

Sommen är en så himla fin sjö. Den ser ut som en hand på kartan med sina små flikar här och där som sticker in i lansdkapet. Vi hade en guid ombord som berättade om fågel, fisk och naturen runt sjön.

Just det, naturen runt sjön där vi åkte består av sten, ja inte bara sten utan riktiga berg.

Det finns också en massa naturreservat på öarna . Där är det förbjudet att gå nära och framför allt inte gå i land, under den tiden fåglarna häckar. Här finns bl. a. ett fiskgjusepar som häckar och det är lite unikt för att vara här.

Tyvärr är inte fotot så bra för när vi var mitt ute i sjön öppnade sig himlen och det fullständigt öste ner regn. Båten guppade och vi var tvungna att fälla ner regnskydden på sidorna.

Men trots det dåliga vädret tyckte nog alla som var med på turen att det var ganska bra..

Den minsta är ca 2 mån, min brors barn. Han sov hela tiden, vaknade en liten stund. Pep lite, fick lite tutte, pep igen. Hi,hi han vill ha mer sa min svägerska. Efter en liten slurk igen sov han som en stock. Himlago unge tycker jag.

Efter två timmar på sjön tror jag nog att mamma kände sig ganska nöjd.

Vi alla andra var också nöjda, det var en speciell träff. Alla kom och tackade för resan inte bara en gång utan flera gånger. Mamma var som ett barn på nytt och jag kände mig lycklig för att ha kunna göra resan precis som hon ville ha den.