Jag har fått låna en bok av min dotter. Jag som egentligen inte är en bokmal. Men den här kunde jag bara inte motstå.
Den är skriven av Robin Sharma och heter Vem gråter vid din grav.
Den borde läsas av många , många människor. För den beskriver på ett så naturligt sätt alla vardagliga händelser som vi alla utsätts för men egentligen inte vet om.
Ta till vara på livet medans det finns är ett av hans motto, och jag håller med han.
Med tanke på att vi haft våra barnbarn här nu ett par dagar så föll mina tankar på följande han skrivit.
- Ibland blir du så trött på att jag är liten och gör bus
Och sätter små kladdiga fingrar på allting i vårt hus.
Men jag växer hela tiden och blir stor med väldig fart
Och mina kladdiga avtryck försvinner säkert snart.
Visst är det så. Måhända avtrycken försvinner, men minnena finns alltid kvar.
1 kommentar:
Ja..så klokt tänkt, som man oftast glömmer bort. Vad gör lite kladd, när man tänker på det stora hela.
Jag fastnade för där han beskriver storleken på universum och vilken liten prick man egentligen är i detta universum. Oftast tar man sig själv och sitt eget på så stort allvar att man glömmer bort de små sakerna som är så viktiga.
En bok som många borde läsa, och inte bara en gång, utan verkligen gå tillbaka till och läsa och påminna sig igen och igen tills man inser storheten av den lilla tid vi har till förfogande på vår lilla viktiga prick i universum ;)
Skicka en kommentar