Yr i mössan

Ja det var precis vad den här lille blåmesen blev när den flög in i vår inglasande altan. Jag hörde hur det dunkade till. Och där ute låg den lille stackaren. Men fy tänkte jag, höken har cirklat runt här hela dagen, och han ser direkt när det finns ett lättfångat byte.

Då säger Jessica, Linus tjej som var här då, att den där kommer nog att frysa ihjäl, stackaren. Och djurvän som man är så offrar man gärna en gammal mössa. Sagt och gjort, jag stoppade ned den lille stackaren och bäddade om den. Efter ca 20 min stod den upp på båda benen, härligt, då hade den inte skadat benen. Och efter 10 min till flög den iväg som om inget hade hänt.

Tack Jessica för att du brydde dig och att jag kunde sova gott i natt för att ha räddat ännu en stackars liten fågel.

Jag är här nu

Hej där. Nu är jag tillbaka igen efter en ganska så lång bloggtorka. Det har varit både det ena och det andra som hindrat mig. Mest det andra, dvs, JOBBET. Hualigen vad det tar mycket kraft från en efter att ha gått hemma i två år. Men jag tycker det är lika kul som jobbigt att vara mitt i smeten igen. Men förhoppningsvis varar det kanske bara till framåt vårdagarna, he,he. Vi får se.

Jag köpte mig en ny liten kamera i somras, en sån där man kan ha med i handväskan om i fall att det dyker upp nåt kul. Men inte har det dykt upp nåt kul och om det gör det så ligger kameran säkert kvar hemma.. Därför kommer här en bild från i somras när vi gick och strosade i Gamla Linköping. Tänk, blommor och isfria gator som här. Undrar hur länge det varar. Jag har förra vintern kvar i minnet. Hoppas, hoppas det inte blir lika mycket snö i år.
Ha de bra alla, hoppas jag inte dröjer för länge till nästa inlägg i blogen.

Kram på er alla kända och okända :o)