Gott slut och Gott Nytt

I dag var det snöstorm 1971

Jodå, jag minns det väldigt väl. Gubben min körde fram bilen ända till dörren. Sen bar det iväg till BB. Klockan var halv elva på kvällen. Vi var tvugna att vänta på barnvakt till Jimmy innan vi åkte iväg. Det tog lite extra tid . Snön vräkte ned så det var krypfart till sjukhuset. Och bråttom hade hon. Efter en evighet kom vi fram och kl 00.30 föddes hon. En tjej på 4 kilo och 52 cm.

STORT GRATTIS på 40-ÅRSDAGEN ANNELIE

I morgon är en vanlig dag

Så var det slut för den här gången. Ja, juldagarna menar jag förståss. Men maten är inte slut. Så den här veckan blir det rester i matlådan varje dag. Vi börjar med att göra slut på Jansson och bruna bönorna och så blev det några köttbullar kvar också. Det får duga i morgon till lunch.
I morgon ryker nog resterna av julkorven, kanske med potatismos, det får duga som lunch.

Vill bara säga...

GOD JUL

Liten tomte tittar ut tra la la

Nu är dom här. Nästan hela tomte armén har vaknat. Det finns några kvar som är ena riktiga sjusovare. Jag måste nog väcka dom i morgon så de hinner piggna till , till det är julafton.
Problemet är bara, vart skall de ta vägen. Huset är egentligen för litet för så många tomtar men vi får väl försöka samsas även i år. Finns det hjärterum så finns det stjärterum heter det ju och det är så sant så.

Det här med julklappar

Det blir bara svårare och svårare att hitta på julklappar för varje år. Vi vill ju gärna ha en önskelista så vi har något att gå efter när man ska in i julruschen. För jag avskyr att gå runt i affärer och inte ha en aning om vad man ska köpa.
Men i år fick jag så jag teg. Det kom en önskelista från kära dottern och en från kära äldsta sondottern som gjorde mig helt stum. Den bestod av ca 3 A4 sidor fulla av allt från helt omöjliga saker till ett par strumpor. Men det är som Annelie säger. Man kan faktiskt önska sig allt, eller hur.
Så idag gav vi oss in till stora staden och började i en leksaksaffär. För det fanns massor av saker på önskelistan som man kan köpa i en sån affär. Ja inte på Annelies lista kanske men på småtjejernas lista fanns en hel del. Det gällde bara att hitta rätt. Det är viktigt att det blir rätt märke osv. Gissa om vi blev glada när vi träffade Linus pappa där. Han jobbar som väktare och idag jobbade han just i den här affären. Jag visade honom listan och han pekade ut precis var allt fanns. Så vi kom hem med en del av alla klappar som fanns där.

Nu återstår bara resten, hualigen :o)

Jag är kvar

Hej alla där ute.
Jag har i alla år gjort ett pepparkakshus till mina småtomtar men i år får dom nog ligga kvar i sina små sommarreden. I väntan på bättre tider. När jag har tid.
För jag har faktiskt gjort revolution i år när det gäller julen. I alla år har vi och våra barn och barnbarn firat jul här hos oss. Och jag måste säga att jag har tyckt det varit jättekul att planera och fixa och dona. Men i år finns det varken ork eller tid för mig . Så jag bjöd helt enkelt in oss alla till sonen.Han har stort hus och gott om plats. Och det var inga som helst problem.
Så i år firar vi julen i Gammalkil, en pytteliten by på landet. Om jag är vaken vid midnatt ska jag gå med i fackeltåget som går ett par km till kyrkan, det är nåt alldeles speciellt.
Jag lovar inget, men hoppas kunna lämna en rapport från landet snart igen.
Ha de bra alla ni därute tills vi hörs igen.

Yr i mössan

Ja det var precis vad den här lille blåmesen blev när den flög in i vår inglasande altan. Jag hörde hur det dunkade till. Och där ute låg den lille stackaren. Men fy tänkte jag, höken har cirklat runt här hela dagen, och han ser direkt när det finns ett lättfångat byte.

Då säger Jessica, Linus tjej som var här då, att den där kommer nog att frysa ihjäl, stackaren. Och djurvän som man är så offrar man gärna en gammal mössa. Sagt och gjort, jag stoppade ned den lille stackaren och bäddade om den. Efter ca 20 min stod den upp på båda benen, härligt, då hade den inte skadat benen. Och efter 10 min till flög den iväg som om inget hade hänt.

Tack Jessica för att du brydde dig och att jag kunde sova gott i natt för att ha räddat ännu en stackars liten fågel.

Jag är här nu

Hej där. Nu är jag tillbaka igen efter en ganska så lång bloggtorka. Det har varit både det ena och det andra som hindrat mig. Mest det andra, dvs, JOBBET. Hualigen vad det tar mycket kraft från en efter att ha gått hemma i två år. Men jag tycker det är lika kul som jobbigt att vara mitt i smeten igen. Men förhoppningsvis varar det kanske bara till framåt vårdagarna, he,he. Vi får se.

Jag köpte mig en ny liten kamera i somras, en sån där man kan ha med i handväskan om i fall att det dyker upp nåt kul. Men inte har det dykt upp nåt kul och om det gör det så ligger kameran säkert kvar hemma.. Därför kommer här en bild från i somras när vi gick och strosade i Gamla Linköping. Tänk, blommor och isfria gator som här. Undrar hur länge det varar. Jag har förra vintern kvar i minnet. Hoppas, hoppas det inte blir lika mycket snö i år.
Ha de bra alla, hoppas jag inte dröjer för länge till nästa inlägg i blogen.

Kram på er alla kända och okända :o)

Rosa Bandet

Hej där.

Nej, jag har inte gått och dött eller varit på långsemester eller så. Jag har bara jobbat.

Sista tiden har varit full av allt möjligt. Jobbet förståss tar en hel del must ur mig. Att försöka hålla ihop en stororder har jag gjort förut och den här gången trodde jag nog att vi fått lite mer rutin och erfarenhet, men icke sa Nicke. Det är precis lika struligt som förr. Men på nåt sätt ska jag nog få ihop det, med eller utan hjälp, vi får se.

Och som vanligt har jag ju min gamla mamma att ta hand om. Förut åkte jag till henne lite tidigare på eftermiddagen så Roger och jag kunde ha kvällen tillsammans. Nu stannar jag till hos henne när jag kommer från jobbet. Dvs, vid halv sex tiden. Om trafiken flyter vill säga. Här i Linköping håller man på att bygga en helt ny ringled precis där jag jobbar. Så för att komma hem får jag köra runt halva stan och där är också trafikstockning p.g.av andra vägbyggen. Fy !

Som om inte det var nog så har jag/vi bekymmer med en av mina lillebröder. Han är familjens svarta får nu och tankarna går till honom ganska ofta. Jag vill inte gå in på några detaljer men det tar också på krafterna.

Nog gnällt för nu. Vi har haft några fina dagar här på landet. I dag har Roger klippt gräset för första gången i år. Och knäet höll. Skönt. Nu är han på gång igen och har börjat jobba halvtid. Så nu kan jag koppla av lite i alla fall från den biten.

Svampen på bilden är från förra året. Jag har inte haft tid att leta flugsvampar i år

Ni ser väl att jag stöder Rosa Bandet. Hoppas ni också gör det.

Med eller utan strumpor

I går satt jag och frös på jobbet. Hade inga strumpor på och en kortärmad t-shirt.
I dag tog jag strumpor på (för första gången) och en tröja med ärm på.
Vad händer då ???
Jo, solen sken mest hela dagen. Frös jag. Näe, tvärtom.
I morgon har dom lovat sol, men jag tar nog med mig ett par strumpor ändå. En extra tröja ligger redan på jobbet och väntar, om i fall att.

Lite från traktorträffen

Som jag skrev tidigare så var jag på en riktig bonnaträff i Lördags. Det blev en liten nostalgitripp för min del. Herregud, jag kände igen massor med gamla traktorer från förr.

Till saken hör att på den åkern hela tillställningen utspelade sig, så kunde vem som helst visa sina kunskaper i plöjning. Det här var den enda kvinnan som ställde upp med en av de äldre traktorerna och en ännu äldre plog. Lägg märke till att plogen sköts helt och hållet manuellt. Häftigt tycker jag som bara lärde mig plöja med hydraulplog. (Stavas det så egentligen).
Men så helt plötsligt kommer det ett gäng grabbar från Boråstrakten. De hade kört upp sina traktorer på en trailer dagen innan.

De påminnde mig om Hökargänget i Lasse Åbergs film från Alperna. Vilka härliga killar de var. De deltog i racet på hinderbanan och kammade hem vandringspriset. Bra gjort. Vi hoppas de kommer tillbaka nästa år.

Men den som trivdes allra mest var nog lille David (min brorson). Han var med hela tiden. När vi körde uppvisningen satt han i sin pappas knä och vinkade till alla runtomkring. Blir inte han bonde med en massa traktorer så blir ingen det.
Framåt eftermiddagen var det bara att packa ihop och köra hem allt. Jag lyckades få tillbaka ´min` traktor till brorsan utan en enda stråma. Nu ser vi redan fram mot nästa år. Kanske jag vågar ställa upp i själva racet. Men då måste jag nog trimma ´min`traktor först.

Lite småprat bara

Jag måste väl förklara varför jag börjat jobba igen. Så här är det. Företaget jag jobbade på har nu helt plötsligt fått en massa, massa kundorder. Jag vill inte nämna det vid namn, men vi tillverkar ventiler för papper och massaindustrin. Och nu har vi fått en stororder till ett pappersbruk som skall byggas i Brasilien. Där har vi redan en storkund. Och den jobbade jag med strax innan jag slutade för två år sedan. Så jag har lite erfarenhet s.a.s. Jag blev tillfrågad om jag inte kunde hoppa in och hjälpa till och snäll som jag är kunde jag inte säga nej.

Meningen är att jag ska försöka hålla ihop allt från början till slutleverans. Hur länge jag blir kvar vet jag inte just nu men jag kan tänka mig att det kommer att hålla på hela hösten och en bra bit in i nästa år.

Det känns ganska kul faktiskt att vara tillbaka men det är mycket här hemma som blir lidande. Jag har ju fortfarande jobb kvar med gräsklippning och annat lite tyngre jobb p.g. av min gubbes knä. Och så min gamla mamma förståss, men det är en historia för sig. Och den är väl det som tynger mig som mest. Och långa dagar blir det, jag åker hemifrån vid 7-tiden och är inte hemma igen förrän 12 timmar senare.

Nåväl, jag hinner med lite annat också. I kväll har jag plockat ännu en massa Physallisar och många många fler finns det kvar.

Nog snackat för nu, måste få lite i magen innan det är läggdags.

Nostalgiträff

Hualigen vad åren går. Jag gjorde nåt i går som jag inte gjort på ca 45 år.

Jag har provkört en traktor. Och inte vilken som helst. Det är en BM Viktor kallas Tuffe Viktor, bara för att den låter på ett speciellt sätt , tuff, tuff,tuff osv.
En av mina bröder som är lantbrukare hittade den här gamla godingen ( jo , den är nog lika gammal som jag.) på annons och köpte den direkt. Den och ett par till ska visas upp på veteranfesten på Lördag. Och eftersom han har fler gamla traktorer än förare så lovade jag i ett svagt ögonblick att ställa upp som chaufför.
Nästa Lördag är det som sagt Veteranfest med gamla traktorer och annat i Gammalkil. Där bor vår son och han är helfrälst i gamla grejer, har bl. annat en gammal Grålle ( Guldkalven sk. ) Han är generaldirektör för den här sammankomsten som ingår i Östgötadagarna. Och naturligtvis kommer jag att köra dit den här gamla godingen. Just Tuffe Viktor var en av de första traktorer jag lärde mig köra. Efter den blev det ganska så många flera. Jag lärde mig köra traktor när jag var 12 och körde till jag var 18 år. Det hann bli ganska så många timmar på åkrarna. Jag körde allt utom skördetröskan och såmaskinen. Det roligaste jag minns var nog att räfsa upp höet i strängar och sen köra med pressen och göra fina buntar. Det tråkigaste var nog att sitta timme ut och timme in sent på hösten och plöja. Tänk om man hade haft lite musik i öronen då. Men den tekniken var inte uppfunnen i början av 60-talet.

Oj, nu tänkte jag mig tillbaka i tiden och hade nog kunnat skriva hur mycket som helst om alla bravader jag varit med om. Men det får räcka från nu.

Jag får väl återkomma nästa vecka och lämna en liten rapport om hur det hela utlöpte sig.

Skördetid

Hösten närmar sig. Då är det skördetid.
Physallisen växer så det knakar. Hinner knappt med att plocka alla mogna frukter.

Grön paprika lär vi få äta mycket av. Nästan alla blir klara samtidigt.

Bönorna måste plockas vare dag. Men det är bara att förvälla dom lite och sen lägga in i frysen.

Det var länge sedan vi hittade så här mycket svamp. De här är de allra första vi plockade redan vid midsommar. Sen har det varje vecka blivit en hel del att rensa, förvälla och frysa in. Och som vi har ätit. Vi har fullständigt frossat i kantareller. Man kan äta dom till vad som helst. Det är lika gott till fisk som kött. Eller bara som dom är, smörstekta, mums.

Nu kom jag på att jag glömt fota tomaterna, men det är inte så många kvar. De flesta har vi ätit upp redan. För att inte tala om allt annat i trädgårdslandet. Sallad, gräslök, persilja, örtkryddor som ska plockas, torkas eller frysas in. Jag nämde inte dillen, men det beror på att det helt enkelt inte ville bli nån dill i år. Det blev bara ett par få små strån.

7 dagar kvar till jobbet

ps/SqZ, om du läser detta så kan jag inte kommentera på din nya blogg. Vad gör jag för fel ?/ds

Att leverera en vara

Vi hade en dränkpump som vi inte behövde längre. Så det blev en annons på Blocket. Och efter några stolleintressen så som en som mailade från Marocko och ville ha den och en del andra oseriösa fick vi kontakt per tel med en som absolut ville köpa den. Problemet var bara att han bodde i Filipstad.

Att skicka en pump som väger 21 kg är inte helt lätt om man inte vill lägga ner en massa jobb på att emballera den och fixa med bilfrakt. Och hur fixar man betalning då. Nä fy. Jag orkade inte tänka på det.

Så vi beslöt att leverera den själva. Tog det som en semesterutflykt helt enkelt. Sagt och gjort, vi packade in pumpen i bilen och gav oss iväg mot Filipstad i morse. Vi tog med en väska med lite övernattningsgrejer om i fall vi fick för oss om att stanna en natt på tillbakavägen.

Väl framme i Filipstad blev vi såå väl bemötta av frun i huset. Maken var ute på jobb. Vi blev bjudna på kaffe och hembakade muffins. Det kändes så hemtrevligt, vi pratade om allt möjligt och kom fram till att vi hade många gemensamma inressen. Jag sparar telefonnummret, för det känns som att vi kunde ses nån gång igen framöver.

Sen styrde vi kosan mot Karlstad, åkte ut mot Skoghall, jag var tvungen att se det stora pappersbruket där. Det var en av mina absolut största kunder när jag jobbade.

Väl där bestämde vi oss för att styra kosan hemåt. Så det blev en helt ny väg hem via Kristinehamn, Karlskoga, Degerfors, Laxå, Motala och sen Linköping och Bestorp. En tripp på 60 mil och ganska exact 11 timmar. Borta bra men hemma bäst.

Tänk, jag tog inte ett enda kort, jo bara ett på min gubbe men han vill inte vara med på bild, på hela resan.

Så bilden ovan är på en blomma. Kan ni gissa på vad det är ???

12 dagar kvar till jobbet !

Jag har börjat räkna ned.

Om två veckor är allt som vanligt igen. Jag ska börja jobba. Jag kommer att gå tillbaka till mitt tidigare jobb som jag haft i 40 år. Det är ett projektjobb som kommer att vara under hösten och vintern. Hur länge vet jag inte ännu.
I ganska exakt två år har jag varit lyxig hemmafru som det heter när man inte har nån arbetsgivare att gå till. Men lyxig vet jag inte om jag har varit. Jag har överlevt två jäkla vintrar men allt vad det för med sig. Skotta snö, hämta ved, hämta tidning. Jo på sommrarna är det ju helt ok att vara ledig. Och tur var det. För med en gubbe hemma som har ett utslitet knä och ett med ny protes i har man inte mycket hjälp. Stackarn, han tycker i alla fall lite synd om mig när jag trälar med gräsklippare, spadar och skottkärror.
Nu har även jag fått lite känningar av ett ömt knä. Kanske det beror på att vi fick hem en massa ved som skulle tas om hand. Det blev ett antal skottkärror som skulle till vedklyven. Där satt gubben min still på en pall och bara klöv veden. Sen skulle den staplas in i vedboden och det var nog där jag vred till knäet varje gång jag klev in i boden. Men nu ligger den där torr och fin och väntar på ännu en kall vinter, hua !
Jäklar, jag tänkte skriva lite mer men åskan börjar mullra ute nu så jag stänger av allt.

13 dagar kvar till jobbet

När man minst anar

Helt plötsligt stod han där i skogsbrynet och kollade in oss. Äntligen fick den lilla nyinköpta kameran (den som får plats i handväskan) fota en älg.

Koltrastarna

För några år sen skrev jag det här våra koltrastar . De har av någon anledning flyttat till annan ort. Men nu i år är de tillbaka. I kväll satt jag på trappan. Hade precis vattnat färdigt alla torra krukor och övrigt i trädgården. Kvällen är ljummen, jag hämtar ett glas rosevin och sitter där på trappan och njuter. Då hör jag deras kvitter. Det är en enda som sätter sig tillrätta i grannens lönn. Jag har lagt ut lite äpplen till dom. För jag vet att när de vaknar sisodär vid femsnåret, jo jag brukar vakna till en stund också då, är det full fart på både ungar och gamla. Nu när solen gått ned kommer de andra. Jag ska absolut sätta mig på trappen en stund till innan det är sovdags.
Tjingeling så länge !

Tillbaka från Öland

Nu är vi hemma igen efter vår lilla tur till Öland. Som jag skrev i förra inlägget så skulle inte vädret vara det bästa. Och det var det inte heller. Herregud, det regnade mest hela tiden. Men vadå, det hjälper inte att gnälla så vi gjorde det bästa av situationen. Vi passade på att ta lite foton när vi utforskade ön. Bilen hade vi hela tiden i närheten, om i fall att det skulle börja ösregna. För regnade lite fint gjorde det hela tiden. Och naturligtvis kom det en störtskur som gjorde att vi blev totalt genomblöta innan vi hann till bilen. Paraply var helt uteslutet för det blåste på tvären, så det var bara att försöka hitta skydd i bilen snabbt som fanken. När vi var på norra udden och skulle fota fyren ösregnade det. Vi satt en stund i bilen och trodde regnet skulle avta. Men icke sa Nicke, så vi gick helt enkelt ut i ösregnet för se foto på fyren skulle vi ha.

Tillbaka i bilen igen var vi sjöblöta vilket gjorde att hela bilen immade igen. Det tog ett tag innan vi fick rutorna imfria så vi kunde åka vidare. Efter några stopp på hemvägen var det någorlunda uppehåll men väl ute på stora vägen så öppnade sig himmlen. Det var bara att köra åt sidan en stund för man såg inte ett jäkla dugg. På kvällen gick vi, med paraply förståss till en restaurang och åt världens godaste pizza. Men vi höll på att bli kvar där för då öppnade sig himmlen ännu mer. Nåväl, när vi äntligen var hemma igen var det inga problem att krypa i kojs och vi somnade utan nån godnattsaga !

Vi åt gott. Planksteken var superb.
Vi drack gott lite på rummet.

Någon har roat sig med att bygga stenpyramider. Tjusigt. ( Här blev vi också genomblöta )

Här kunde vi gått långa sträckor och plockat med fina stenar hem. Men inte nu inte, det regnade och blåste nåt helt galet.


Som jag skrev förut så skulle vi bara ha ett foto på Långe Erik. Det är fyren på Ölands Norra Udde. Och som det regnade, men vi sprang ut ändå. Det ända vi tänkte på var hur vi kunde hålla våra kameror någorlunda torra.

Vi gav upp. Vädret blir bättre nästa vecka sa han som drev pensionatet vi bodde på. Men vi hade bara ett par dagar bokade där så det var bara att åka hemåt och kanske , kanske vi kan komma tillbaka nästa år. MEN DÅ SKA DET VARA GARANTERAT SOL :o)

Mot Öland

Åh, vad härligt. I morgon sticker vi, Annelie och jag, till Öland. Det blir en liten mor-dotter minisemester. Jag har en alldeles ny liten kamera med mig och hoppas förståss att jag ska få till några härliga semesterbilder. Nu håller vi tummarna för fint väder, vilket det inte verkar bli, bläh !. Men vattendroppar är fina att fota också, eller hur ?

Tjingeling så länge.

Lite från idag

Idag hade vi ett inbokat besök hos bildoktorn, det var Annelies bil som behövde en framvagnsinställning. Så efter frukost hämtade vi henne med bilen förståss och lämnade av lilla Forden (Fille heter den) hos bildoktorn. Sedan hade vi några timmar att fördriva tiden på tills vi skulle hämta den igen.

Vi tog en tripp till Brunneby Musteri ett par mil utanför Linköping. Och naturligtvis fanns där massor med hemlagat godis att handla. Både Annelie och jag kom hem med diverse oljor, kryddor, vinäger i olika smaker. En hel del cider i olika smaker fanns också så där slank det ner några flaskor för att testa hemma. Och visst måste man testa det riktiga Linköpingsknäckebrödet med tillhörande valfritt marmelad.

På hemvägen passerade vi Borensberg där vi stannade till för att käka lunch på Gästgiveriet. Och naturligtvis hade jag inte kameran med mig, men en bild på Annelies Schnitsel skulle ha blivit såååå bra. Den var enorm. I Borensberg där Göta Kanal rinner igenom passerar det så här års massor med båtar. Vi var tvungna att stanna för broöppning när Vasa Lejon skulle passera.

Sedan var det dags att hämta lilla Forden och vi var tvungna att styra kosan hemåt igen. Vi hade en boulematch inbokad. Vem vann tror ni. Näe inte vi. Men så spelade vi ju mot förra årets mästare och då gör det inte så mycket att förlora, även om det gör lite ont. F..n vi var ju ganska nära :o)

Semester

Fem veckors semester, näe skojar ni. Här på landet kan vi bara ta några dagar. Vi åkte ända till Dalarna. Vi tältade, hade inga kylklampar, hur fasen gjorde mamma med mjölken ? Bilen full med madrasser och sängkläder. Bra för jag var ganska liten, när jag satt på ett par kuddar och en madrass så såg jag ju allt underbart utanför rutan som jag inte trodde fanns. T.ex kor utan horn. S.k. fjällkor. Hemmavid hade ju alla kor horn . Mamma lagade all mat på spritkök. Inte fanns det en tanke på att gå på restaurang inte. Kostar pengar. Som egentligen inte fanns. Lägg märke till bilen, en Morris Minor.
Året var 1956. Min allra första semester.

Hej, jag är här nu.

Ja, inte kan man anklaga mig för att vara en datanörd inte. Det går långa tider mellan inläggen här just nu. Och jag är rädd för att det blir lite glest mellan inläggen i framtiden också. Det är helt enkelt så att det inte händer så mycket här just nu. Gubben min som har fått ett nytt knä haltar sig fram, det blir bättre för varje dag men det tar tid innan han är som vanligt igen. Så just nu har jag fullt upp med trädgård och annat han inte klarar av.

Men emellanåt händer det saker här på landet

Förra Lördagen hade vi ett herrans oväder här. Den lilla byn vi bor i kunde vi läsa om i Aftonbladet tillsammans med Roskildefestivalen. Tänk lilla Bestorp(där vi bor) och stora Roskilde. Det ni. Men det förståss, vi blev ju fullständigt dränkta . På två timmar fick vi 160 mm regn. Det var det värsta oväder som hänt här i mannaminne. Överst här ser ni hur grusvägarna såg ut här bland husen. Vi själva klarade oss ganska bra. Det var bara att räfsa upp allt grus från vägen som hamnade på vår gräsmatta.

Jag blev dock ganska så ledsen över min finfina schersminbuske som blommade så himla fint, men regnet gjorde att alla blommor föll, det såg ut som snö på marken. Snft
Men regnet och värmen har i alla fall nåt gott med sig.

För ett par dagar sedan fick jag med gubben min till svampskogen. Ok, han gick inte så långt men det kändes tryggt att han fanns i närheten om i fall att det skulle komma ett vildsvin. Vi har nämligen sett ett alldeles i närheten. Så jag fick leta själv och jag hittade faktiskt lite sommarkantareller som räckte lagom till oss till middagen. Himlagott ! Mums
Ja, så har vi haft fullt schå med att hålla koll på våra skator. De har i många år byggt bo i grannens en men den är ganska så illa därhän så de började bygga i en annan grannes körsbärsträd. Men där blev de bortjagade och då började de bygga i en tuja på vår tomt. Jag trodde inte att de kunde få ungar där. De var ju ganska så sent ute med att lägga ägg. Men i förrgår såg jag för första gången två små skatungar hoppa ut från boet. De är ganska så skygga, gömmer sig bland löven så än så länge har jag inte kunnat fota dom.

Här är mamma, eller kanske pappa skata ( jag ser inte skillnad på dom) som kommer prick kl 17.30 och tigger mat. Jo, jag ger dom lite kokt potatis, ostkanter, flingor och så lite brödkanter till talgoxen som också kommer och tigger.

I dag har vi burit ved, eller rättare sagt jag har burit och gubben min har suttit på en pall och kluvit den med en vedklyv. Gissa om det var skönt med ett dopp i sjön efteråt. I morgon fortsätter vi.

Ja,ja så har vi det på landet just nu. Vi har inte planerat att åka nånstans. Vi tar dagen som den kommer. Så om det går några dagar innan nästa inlägg så vet ni att vi i alla fall finns kvar här.

Ha de så gott alla ni därute :o)

Nåt konstigt

Jag fattar inte vart tiden tagit vägen. Nyss var det Pingst och nu är det snart midsommar. Och tänker jag efter vad jag gjort är det egentligen inget annat än fixat trädgård, gjort div inköp, skjussat gubben min, nej han kan fortfarande inte köra bilen själv. Foten och benet är ganska så svullet och ömt. I dag har jag köpt nytt stödbandage som vi ska vira runt foten i morgon. Och när jag ändå var inne i stan hade jag tid hos tandläkaren. Det var en vanlig undersökning där det konstaterades att jag måste fixa två små hål där ett par gamla plomber gått sönder. Skitkul tycker jag så här mitt i sommaren. Visst kan man ha mycket mera kul för de pengar som det här ´lilla` som tandläkaren sa kostar.


Men visst händer det nåt konstigt också emellanåt.. Jag tvättade våra bilar häromdagen. Och det är väl inget märkvärdigt med det. Jag brukar öppna huven och kolla spolatvätska när jag ändå har vatten framme. Och så kollar jag om det ev finns några små musbon inne i motorn. Jo, jag har haft ett ganska så stort musbo i friskluftsfläkten en gång. Gissa om det luktade. Det gick helt enkelt inte att starta och köra bilen innan vi hittade felet och kunde byta filter.


Men nu hittade jag nåt helt annat.

Baggen ovanifrån

Den här lille baggen eller vad det nu är satt fastkilad under höger fram och bakdörr. Ja det var inte bara en utan flera stycken som satt torkade och döda i alla små skrymslen mellan dörrarna och sparklådan. Endast en del av baken stack ut.

Baggen underifrån
Den var ca 5 cm lång och 2 - 3 cm bred. Jag har aldrig sett den förut och varför hade de krypit in just i min bil och bara på den högra sidan. Till höger står våran andra bil parkerad och där har vi heller aldrig sett några baggar.

Är det nån som vet lite mer om de små liven. Det vore kul att få veta vad det är för kryp.

Det är slut nu..

Ja, det var vad jag konstaterade i morse när jag skulle ta fram bullar ur frysen. Inte en bulle och inte en muffins fanns kvar. Skit också ! Och jag som har lovat att jag alltid har nåt i frysen till fikat när vänner och bekanta kommer på besök.

Så det var bara att sätta igång och baka. Nu är ordningen återställd och i frysen finns båda bullar och muffins.

Med detta vill jag passa på att önska er alla EN RIKTIGT GLAD PINGSTHELG

---------------------------------------------------

ps./ märkte ni förresten överskriften. Den blev väl dramatisk, men det är ju de stora rubrikerna som skaffar nya läsare, he,he . /ds

Jag lägger av nu

Jag menar att jag släcker ned datan. Himlen är svart. Åskan mullrar i bakgrunden. Jag har fått ett modem skrotat när åskan kom som en blixt från klar himmel. Så jag tar inga chanser nu.
Hoppas det går över snart.

En vecka sen sist.

Hörrni. Jag är inget vidare på att uppdatera bloggen just nu. Ja, jag vet. Det har varit både det ena och det andra som inte egentligen är nåt speciellt att skriva om. Men NÅT speciellt har det varit med veckan som gått. Vi har hört göken. Asch ! Det är väl inget speciellt med det tycker ni. Normalt hör man göken tidigt på morgonen, t.ex. när man hämtar in tidningen. Men våran gök, eller om det är flera gökar, de gal dygnet runt. Från morgon till kväll hör vi detta ko-ko ande. Vi har även sett Gökpappan flera gånger flygandes över vårt område. Och jag tycker det är nåt unikt. Jag som bott på landet hela mitt liv har aldrig sett en levande gök. Nu har jag sett inte bara pappa Gök om ko-ko´ar, utan mamma gök som låter mer som en korsning mellan skata och björktrast. Och det är flera gånger om dan. Tyvärr är det ingen mening med att få dom på bild. De är kvicka på att försvinna snabbt.



F.ö. firade vi ju Mors Dag för en vecka sedan. Och naturligtvis kom Annelie med en tårta. Och det var ett konstverk som vanligt

Blommor och blader utanpå och en fyllning inuti som smakade smaskens.

Sen måste jag bara berätta om våra skator. Som en del av er vet är jag ganska svag för just skator. De har i många år bott i en av våra grannars stora enbuske. Men den här vintern har gått illa åt busken och det gamla boet. Så de började bygga bo i en annan grannes körsbärsträd. Men tji fick dom. Han tycker inte om skator och rev ned deras bo i samma takt som dom byggde. Hualigen ! Det betyder faktiskt ganska mycket otur om man river ett skatbo. Ja, jag vet att man inte ska tro på gammalt skrock. Men jag har i min barndom varit med om två ganska otäcka händelser så jag är allt lite skrockfull efter det. Behöver jag säga att det är han , grannen som ligger på sjukhus nu efter att ha ramlat ned från taket. Med två kotor spräckta i ryggen bl.a.

På tal om skator. Jag brukar slänga ut lite ost, brödmulor och annat gott till dom på en sten vi har i trädgården. Men det är inte bara skatorna som vill ha gobitarna. Grannens katt Leo kommer ofta men se han får ge sig när pappa skata också vill ha.

Annars har det inte hänt så mycket annorlunda i veckan. Men vi såg den här fiskgjusen en morgon som hela tiden flög över viken här. Och jag måste såga att den är enorm. Vilken flygare alltså. Och vilken syn den har. Inga glasögon syns där inte. Den cirklade runt, runt och sen ställde den sig still och hovrade, som det heter när den står still och ser ett byte. Och sen bara dyker den ned i vattnet, och kommer upp med en fisk och flyger iväg. Helt fantastiskt tycker jag.

Ja, det var lite Från livet på landet just nu. I morgon är det Söndag. Kanske man kan få slappa lite efter att ha firat sin sextioandra födelsedag ett par dagar nu. He,he.

Dramatik på landet

Jag skulle precis klippa gräsmattan. Men då ringde Annelie. Vi pratade en stund. Helt plötsligt kommer grannens fru upp och skriker - Hasse har ramlat ned från taket !! Hasse är vår närmaste granne. Han är 79 år. Stark som en björn även sedan han drabbats av ett par svåra hjärtinfrakter. Jag slänger på luren, snappar åt mig mobilen och springer ner till grannen. Gubben min haltar med så gott han kan. Hasses fru är chockad och vimsig, vet inte hur man larmar 112.

Jag ser för mig hur svårt skadad man kan bli efter ett fall från taket. Han ligger still med benet i en konstig ställning. Jag är helt säker på att det är av. Men efter en första koll ser jag att han kan röra på sig. Men han har ont. Han har ramlat på ryggen. Den är precis blåslagen. Han har ett stort jack i bakhuvudet, men det är tack och lov är det inte så djupt.

Hans fru kommer med filt, gubben min kommer med vatten som han kan skölja munnen med. Jag har redan fått kontakt med SOS, de skickar en ambulans omedelbart. Men det tar ca 30 min att åka hit så jag frågar om inte vi kan få hjälp från byns brandkår som har en förstahjälpenbil men hon svarar att om inget är brutet så är det inget prio ett alarm. Men han får svårt att andas , kanske det har gått sönder nåt revben eller nått invärtes. Då larmar hon direkt byns räddingstjnst. De är här inom fem minuter. Då kan jag slappna av lite. De tar hand om honom och gör en första undersökning. Snart kommer ambulansen och dom tar hand om honom på det allra bästa sättet.

Precis när jag skriver detta så ringde frun och berättade att han har fyra brutna revben och två kotor i ryggen som har fått sig en smäll. Han ligger nu för observation och är neddrogad i väntan på vidare undersökning i morgon.

Jag skickar en ros till Hasse och hoppas han kryar på sig. Jag vill även skicka en ros till SOS-alarm. Jag fick ett stort förtroende för den jag pratade med, hon frågade hela tiden hur det hela förlöpte. Vi hade telefonkontakt hela tiden till första hjälpen kom. Stort tack SOS alarm.

Arbetsledare på hemmaplan

Ja, då har han då piggnat till ganska ordentligt vill jag säga. Efter knäoperationen i tisdags så gör han jättefina framsteg varje dag. Oj,då, säger han. Nu glömde jag kryckorna igen. Även om det bara är inomhus så får jag fjärilar i magen. Det är ju så himla lätt att snubbla. Men jag vet att han är försiktig och jag vet att jag är en riktig hönsmamma så från och med nu är jag tyst.

Idag har han fått förbandet omlagt på vårdcentralen. Det såg fint ut tack och lov. Nästa vecka ska stygnen tas bort. Nej, förresten det är inga styngn. Det är små nitar. Kanske vi ska ta med en avbitartång då, he,he.

Efter att ha haft en riktig slappardag i Söndags gav jag mig på häcken mot ena grannen igår. Den blev klippt o fin. Sen började jag med ett för mig storprojekt. Runt en lönn kom jag på att jag skulle vilja ha lite blomster. Så det var bara att börja gräva.

Det här ser inte så mycket ut. Men det är faktiskt större än man kan tro. Problemet jag har är att jag har en fin sten som jag vill ha ned i underkant för att få listen i våg. Och den är ganska så tung, nej den är mer än tung. Vi har bara lyckats rulla den ett pat meter förut. Men jag får väl göra som Karl Alfred. Ta en extra portion med spenat. Och om inte det hjälper får jag väl be nån snäll granne om hjälp. Och snälla grannar har vi gott om, tack och lov.

Och nu har jag klarat av att ge ännu en spruta. Varje kväll ger jag gubben en spruta i magen. När jag såg magen på honom i kväll blev jag förskräckt. Ett jättestort blåmärke hade han efter gårdagens spruta. Vet i fanken hur det kunde blivit så. Jag måste ha stuckit i nån åder eller så. Nu är det bara sex sprutor kvar att ge, sen kan jag koppla av den biten.

En lat Söndag

Tja, inte har jag gjort några extra knop idag inte. Jag har helt enkelt latat mig. Tänk, jag hade totalt glömt bort hur det var att inte göra nåt vettigt på hela dagen. Solen har visat sig från sin bästa sida. Så det blev att vistas i blandad skugga och sol. Korsord och trädgårdstidningar har jag lusläst vilket jag aldrig har tid med annars. Tog en sväng med kameran bara för att röra på mig lite i alla fall. Men bara på tomten. Tänkte inte ens tanken på en långpromenad. Syrenerna blommar för fullt nu. Fiiiint!
Löjtnandshjärtan - busken är som vackrast nu.

Skira nyfödda lönnlöv lyser vackert mot himlen.

Physallisplantor. Frukter i höst ? Kanske !

Han är hemma nu

Redan i dag fick jag åka och hämta hem reservdelsgubben. Han är sååå duktig på att lära sig gå igen så han fick åka hem en dag tidigare. En hel påse full med värkpiller fick han med sig hem och en jättestor kartong med engångssprutor. Det är sprutor han ska ta varje kväll i två veckor nu för att förhindra blodpropp. Jag säger färståss att han ska säga till om han vill ha hjälp med nåt. Och gissa vad han ville ha hjälp med. Jo att ta sprutan. Så ikväll har jag gett en spruta för första gången i mitt liv. Puh ! jag skulle hellre ta en själv än att sticka nålen i nån annan. Men det gick nog bra för han vill ha hjälp av mig igen i morgon.
Nu har jag tagit en wisky-pinne för att lugna nerverna och han har tagit en morfintablett för värken och gått och lagt sig.

Natti, natti !

Uppe i ottan

I dag är det ingen vanlig dag. Klockan ringde 04.45 i morse. I dag är det den dagen gubben min ska få ett helt nytt knä. Hela knäleden skall bytas ut på det mest onda knäet. Vi har sju mil till Motala Lasarett och redan halv sju skulle han infinna sig där. Jag släppte av honom då och åkte hemåt igen. Framåt kvällen när han förhoppningsvis har kvicknat till så får jag höra hur det gått. På torsdag , om allt gått bra får jag åka och hämta honom igen.

Nu har den dåliga sömnen i natt gjort sig påmind. Så jag tar mig nog en liten tupplur så huvudvärken försvinner.

Förresten kan jag tala om att jag hörde göken i morse för första gången. Jag tror den satt i Öster. Östergök är tröstergök heter det ju , och det är nog vad gubben min behöver just nu.

Visst är det fint

Äppelträdet blommar. Visserligen står det på grannens tomt. Men jag kan ändå njuta av alla blommor och hoppas förståss att det trillar ner några äpplen in på vår tomt i höst.

Får jag lov !

Att berätta vad Annelie och jag gjorde i går. Jo, vi jagade får. Med bil for vi bygden runt för att få till en fin bild av de små lammen som borde finnas nu. Men de som fanns var på för långt avstånd och de som inte fanns, var inte födda ännu. Det kunde vi se på alla mamma fårs runda magar. Men några lite större hittade vi i alla fall. Det är bara synd att man inte kan sätta ljud till bilderna. Vi skrattade högt till alla olika ljud vi hörde från hagen.