Det här är en mycket vanlig syn när jag tittar ut från köksfönstret. Dagligen kan jag se rådjur som går över isen och söker nåt att äta ute på holmar och öar. På södersluttningarna har snön nästan försvunnit helt så dit söker dom sig gärna. Men nu idag kom jag på att jag inte har tagit ett enda kort på dom i år, så snabbt fram med kameran som naturligtvis hade helt urladdade batterier och innan jag fick fram nya var Bambi på väg bort. Bilden blev suddig men visst syns det att det är en Bambi.
Och naturligtvis måste man gå på upptäcksfärd. Långt ut på andra sidan viken finns ett berg som var nästan helt täckt med is. Att bryta loss några riktigt stora istappar var inte så svårt. Det svåra var att bära dom till oss och visa. Efter några timmar på sjön var det dags att värma sig lite inomhus innan nästa jippo.
Jag tände en eldkorg som höll oss varma och lite senare grillade vi korv på den. Under tiden lekte och busade tjejerna för fullt i snöhögarna. Att få med dom båda på kort och då helst med framsidan mot kameran var stört omöjligt. Det var helt enkelt för mycket spring i benen. Det hann bli riktigt mörkt innan vi packade ihop och gick in i stugvärmen. Behöver jag säga att det var absolut inga problem med att natta dom på kvällen. Nej, lilla F somnade mitt i godnattsagan och T slocknade innan jag hann säga natti,natti. Men morgonen efter var det full rulle igen. Vi tillbringade åter en dag på sjön. Den här gången tog vi med spritkök och kokte korven vilket var lika uppskattat. På kvällen kom mamma Lotta och hämtade dom och jag tror nog att de somnade lika lätt då. Jag gjorde det i alla fall.
Det var faktiskt värre då. Den här bilden är tagen 19 Febr 2010. Det var hur mycket snö som helst och kallt. Här försöker gubben min att hitta en liten gång ned till vedboden. För ved gick det åt. Hela hamstrandet av ved tog slut. Vi klarade oss precis för det fanns inte en torr vedpinne att köpa.
Sedan kom sportlovet och visst ska man idka vintersport då. Vi hade våra barnbarn här ett par dagar och 
pulkabackarna vär ganska nära. Det gick faktiskt att åka pulka nedför snöhögarna som plogtraktorn hade lagt upp precis utanför vår tomt. Det var lite svårt att ta sig upp på högen men vill man så kan man.
vi tar en fikapaus. Vi tar oss upp på land och sätter oss på en brygga, i lä och med solen i fejset. Skönt!. Under tiden får pimpelspönen ligga kvar i vattnet. Vi har koll på om det nappar.
Efter lite fika kommer krafterna tillbaka. Vid nästa hål jag borrade hade jag nog kunnat sitta kvar än, det nappade hela tiden.
Nästa avbrott i vardagen är ju påsken men den är ju så himla sen i år. Så i väntan på den njuter jag av förra årets påsktårta. Den har Annelie min dotter gjort. Hon är en hejare på att baka tårtor, hm, får se om det blir nåt liknande i år.
Det händer inte mycket på landet just nu. Det känns som om vi går i väntans tider. I väntan på våren förståss, inget annat om nån nu trodde det. Snön ligger kvar även om de sista dagarnas töande gjort att den har sjunkit ihop en hel del. Det är nu de små (och även stora) bruna högarna kommer fram utmed vägkanten. Och då menar jag inte jordhögar, nej det är det där illaluktande som många hundar lämnar efter sig. Och jag förstår att hussar och mattar glömt att ta med den lille svarta påsen för annars hade de naturligtvis tagit upp högarna, eller ???
Det är en amaryllislök som nu äntligen blommar. Jag köpte en jättelök i början av November och blev lovad blommor efter ca 6 veckor. Lagom till jul tyckte jag då. Men visst är den fin även så här efter jul.
Nu är det nog babblat om ingenting för nu. Jag ska packa väskan och ge mig in till simhallen för veckans motionspass i bassängen.
(klicka på bilden för att förstora)
Nu är det kallt. Stackars fåglar och stackars mig. Jag måste ut och fylla på mat till dom och hämta in lite mer ved. Det gäller att hålla fyr i braskaminen. Så det är dubbla långkalsingar som gäller idag.
Det är nog säkrast att jag får bort snödrivorna som hänger ner från taket....
... innan jag tar itu med snön på marken...
Nej, än är det för tidigt att ta på sig skridskorna. Men snart så bär det iväg med ryggan full av äggmackor och varm choklad. Det är nåt jag verkligen ser fram mot.
Jag är egentligen som ett lekisbarn när jag får leka med färger och former. Kan en chimpans göra konstverk så kan det väl inte vara så svårt tyckte jag. Så jag har nu suttit och lekt med både färg och form. Men det är ganska så svårt kom jag underfund med.
