Adjöss med hjortarna

Nu är det äntligen vår här på landet. Snön är borta, jo lite ligger kvar i skogen på skuggsidorna. Isen på sjön är envis. Den ligger fortfarande kvar. Även om den släppt från land och runt bryggor så är det ett istäcke kvar.
Våra hjortar har vi inte sett på en vecka nu. De brukade ju vandra över sjön så nu får vi hålla till godo med några Bambi. Några av dom finns här året runt.
Idag har jag varit på soptippen och slängt en massa skräp. Bl.a. de fågelhus som hjortarna totalt demolerade. Det är inte utan att man saknar dom när man tittar ut genom köksfönstret. Hur knasig är man egentligen ??!!

Störd ekorre

Nu när solen går upp före mig blir det problem bland fåglar och annat.  Jag brukar vara uppe till kl 7, ibland tidigare. Och då sitter dom där. Småfåglarna och väntar på sin mat. För jag har ju tagit in alla fröautomater på kvällen innan för att inte hjortarna ska sabba dom.
Det första jag gör på morgonen är att hämta tidningen till oss och så slänger jag in den till grannen också. Sen matar jag fåglarna. Och efter det  är det dags för frukost för mig själv.
Idag har jag burit in all ved vi haft på parkeringen, klyvd och torr. . Uschan vad ryggen värker just nu.  Då har de små liven blivit störda när jag farit fram och tillbaka med skottkärran.  Men nu i sena kvällen äter de fortfarande. Jag får hålla utkik efter hjortarna så jag hinner före dom att ta in maten.

Hjortarna i Bestorp

Vi är inte ensammna om att bli terroriserade av hjortar. I vår lilla by har nog de flesta haft påhälsning av dom. Första gången vi såg dom var lite på avstånd på en tomt tvärs över viken. Då tyckte vi att de var såååå stiliga. Men snart var de här. En morgon låg det stora fågelhuset i tusen bitar utspritt över tomten. Och eftersom det var snö kunde vi snabbt konstatera vilka bovarna var. Och så har det fortsatt. Ytterligare ett fågelhus är förstört, även behållare för nötter och talgbollar är borta. Nu plockar jag in nötter och talg varje kväll. Fåglarna får hålla tillgodo med solrosfrön utspridda på en stor sten vi har i trädgården. Stackars pippina, de saknar sitt hus, det ser jag på dom.

Här kommer lite bilder från igår kväll när hela tjocka släkten kom på en gång. Trots deras framfart tycker jag  att de är väldans fina att titta på.

Håll tillgodo av denna helt oredigerade hjortkavalkad.

                                                             Hej, vi är här nu

                                                 Jag är störst. ni andra får vänta

                                             Jaha, ni står på kö. Jag är snart klar.

                  Nu har jag flyttat mig fram till köksfönstret så ni andra kan äta. Snällt va!

         Det är mycket snö här. Måste sätta ned hela näsan för att hitta maten. Usch!

                                  Jaha, nu är han tillbaka. Då får vi vänta ett tag.

                                             Jag är nöjd. Jag går nu. Till nästa ställe.

                                                   Äntligen blev det min tur.

                                                                 Spara lite till oss

                                              Ok, ät ni. Jag vet var det finns mer mat.

                      Jaha, nu står hon här igen med kameran. Har hon inte fått nog av bilder.

      Jag vill ju äta och hon bara tjatar om att jag ska hålla upp huvudet för att få en fin bild.

                    Jag ger också upp och går till nästa mathak. Men vi kommer tillbaka.

Trängsel vid fågelbordet

9 hjortar, 3 bambi och en harpalt. Det är vad vi iaktagit på bara en halvtimme.
 Just nu  meddelar maken att de har kommit tillbaka. Jo, när jag tittar ut är de där. En kallar vi för pinnpojken, för han är liten och har bara ett par pinnar till horn. En annan kallar vi för halvan, han har bara ett stort horn, osv,osv.
Jämt kommer dom mitt i vår kvällsmat, så nu tittar vi inte ut längre. Måste få nåt i magen vi också.
Bilder kommer i morgon.

Mera hjortar

Jag lovade ju att jag inte skulle tråka ut er med mera hjortar men det är det enda kuliga som händer här på landet just nu. Vi har fortfarande ca en halv meter snö på tomten. Även om solen har visat sig emellanåt så har nätterna varit kalla så inte har det det smällt så mycket som vi hade hoppats på.Men hjortarna har trampat upp några gångar som de hela tiden kommer tillbaka på.

Jo, de kommer varje kväll. Jag brukar hämta in diverse fågelhus och nöthållare och talgbollar för natten. Men ibland kommer de samtidigt som fåglarna äter sitt nattmål. Och då händer detta.

Här har en av dom slickat rent allt vad fågelfrö heter under fågelhuset. Och nu har han tagit sikte på nästa godbit.

Han såg att i nästa buske fanns en automat med nötter i. Smaskens tyckte han. En stöt med hornen så var den den nere på marken. Nu gällde det bara att få ut nötterna. Med hjälp av hornen och framfötterna så lyckades han galant. Snart var behållaren tom. Och jag lovar, han missade inte en enda nöt.

Dovhjorten

Nu har dom blivit riktigt tama. För det mesta kommer dom när det blivit mörkt men häromdagen när jag och barnbarnet åt lunch mitt på dagen så var de där vid fågelmaten. Bara ca 5 meter från köksfönstret.
I busken strax ovanför hjorten hänger jag upp det lilla fågelhuset. Minuten efter jag tagit kortet så åkte det i backen. Även en behållare med nötter i fick dom bort.
Framför hjorten ser ni den avbrutna påken som det stora fågelhuset var fastskruvat på. Den lyckades de stånga av och nu är den fastfrusen så den får vara kvar tills tjälen gått ur jorden.
Nu är ni väl rejält trötta på att höra om vårt hjortelände , och det är jag med. Ska försöka hitta på nåt annat `kul´ att skriva om i fortsättningen.

Inte nu igen

Jaha, så har de varit framme igen.  I går kväll kom dom, hela familjen. Nu har vi lärt oss vilken rangordning de har när det gäller att äta. Störst går först. Så är det bara.

                                                (Bilden är från nätet.)

Eftersom det är mörkt när de kommer kan jag inte få till nåt foto själv. Men så här ser de ut. I kväll räknade vi till 9 stycken.
 Men mån om fåglarna och deras hus  som jag är, så plockar jag in all mat innan natten. Så nu har dom inte förstört nåt för oss.

Eftersom ekorren inte kommer åt nån mat i det lilla fågelhuset slänger jag ut lite frön på marken. Det är rester efter dessa frön som hjortarna skrapar fram. 

Fortsättning vid fågelbordet

Fågelhuset är fortfarande inte lagat. Men vi satte ner det i en snöhög och som tur är har både småfåglar och vår lille ekorre hittat dit.
I går kväll höll vi utkik efter våra sabotörer. Men inget hände , förrän jag just hade satt på potatisen på spisen. Då kikade jag ut genom köksfönstret, och vad fick jag se då. Jo en väldans stor dovhjort. Alltså hans enorma skovelformade horn gick inte att ta miste på.
Där stod han lugnt och stilla och slickade i sig en massa solrosfrön som hamnat på snön. Men då helt plötsligt kommer det en liten harpalt skuttande upp på gången från sjön. Gissa om han blev både rädd och förvånad när han fick se hjorten. Han stampade med fötterna och sen bar det av genom snön bakom huset.
Och vipps kom han tillbaka från framsidan där han kunde se hjorten bättre. Han skuttade sakta fram mot maten och både han och hjorten verkade inte ha nåt agg mot varandra så de tuggade i sig vad dom hittade.
I kväll har det än så länge inte hänt nåt vid fågelbordet men vi får väl se framåt kvällen.

Idag gick jag som vanligt en sväng runt udden här. Jag tog med kameran för att jag kanske skulle få till det där fotot på kronhjortarna, men det enda jag såg var var det här rådjuret. De är så vanliga här nu så de tillhör nästan vardagen.
Hur gick det då med potatisen. Jo den blev väldigt, väldigt överkokt. Så det blev potatismos tillsammans med fisken i matlådan.

Nattligt besök

Vi har haft sabotörer här i natt. Jag blev mäkta förvånad när fågelhuset låg på marken med taket spräckt och  den kraftiga staken helt av. Även en fröautomat med jordnötter låg slängd i bitar i snön.
De stackars småfåglarna såg också väldigt förvånade ut när deras matställe var kraschat. Stackarna, nu får de sitta på marken och äta frukost till maken kommer hem och kan lappa ihop det hela.

Men jag vet nog vilka som varit framme. Dock inte de här på bilden. Utan kronhjortar. Vi har nämligen sett dom här ganska ofta senaste veckorna. I förrgår kom de till vårt fågelbord. De var sex stycken som krafsade  och försökte komma åt maten. Att jag stod bara tre meter från dom brydde de sig inte om det minsta. Tyvärr var det mörkt ute så nån bild fick jag inte till. I natt var de framme igen och vi är inte ensammna om dessa nattliga besök. Jag har hört att det inte finns ett helt fågelhus nånstans här i Bestorp.  Nu återstår det väl bara att försöka bepansra fågelhuset så det får vara kvar.

Fint besök varje dag

Folk undrar ofta om jag inte tycker det blir lite ensamt här på landet nu när jag inte jobbar längre. Men jag är absolut inte ensam.

När jag grejar med allt möjligt i köket , vilket jag gör ofta, så kan jag titta ut till höger. Där ser jag varje dag några Bambi som är lika nyfikna på mig som jag på dom.

Tittar jag ut genom fönstret rakt framför diskbänken så har jag sällskap av en massa talgoxar. I den här lilla bollen som sitter fast med en sugpropp på fönstret lägger jag lite solrosfrön. Första tiden blev de rädda när de såg mig men nu knackar de på fönstret så fort maten är slut i bollen.

Så inte är jag ensam  , näedå, tvärtom.

Så söta så

I går kväll när jag fixade kvällsdisken såg jag nåt som gick förbi mitt köksfönster. Jag såg först bara mamman men när jag väl fick fram kameran stod dom så snällt kvar och poserade. Det var som om mamma Bambi gärna ville visa upp sina småttingar. Hon såg faktiskt lite stolt ut.

När man minst anar

Helt plötsligt stod han där i skogsbrynet och kollade in oss. Äntligen fick den lilla nyinköpta kameran (den som får plats i handväskan) fota en älg.

Nåt konstigt

Jag fattar inte vart tiden tagit vägen. Nyss var det Pingst och nu är det snart midsommar. Och tänker jag efter vad jag gjort är det egentligen inget annat än fixat trädgård, gjort div inköp, skjussat gubben min, nej han kan fortfarande inte köra bilen själv. Foten och benet är ganska så svullet och ömt. I dag har jag köpt nytt stödbandage som vi ska vira runt foten i morgon. Och när jag ändå var inne i stan hade jag tid hos tandläkaren. Det var en vanlig undersökning där det konstaterades att jag måste fixa två små hål där ett par gamla plomber gått sönder. Skitkul tycker jag så här mitt i sommaren. Visst kan man ha mycket mera kul för de pengar som det här ´lilla` som tandläkaren sa kostar.


Men visst händer det nåt konstigt också emellanåt.. Jag tvättade våra bilar häromdagen. Och det är väl inget märkvärdigt med det. Jag brukar öppna huven och kolla spolatvätska när jag ändå har vatten framme. Och så kollar jag om det ev finns några små musbon inne i motorn. Jo, jag har haft ett ganska så stort musbo i friskluftsfläkten en gång. Gissa om det luktade. Det gick helt enkelt inte att starta och köra bilen innan vi hittade felet och kunde byta filter.


Men nu hittade jag nåt helt annat.

Baggen ovanifrån

Den här lille baggen eller vad det nu är satt fastkilad under höger fram och bakdörr. Ja det var inte bara en utan flera stycken som satt torkade och döda i alla små skrymslen mellan dörrarna och sparklådan. Endast en del av baken stack ut.

Baggen underifrån
Den var ca 5 cm lång och 2 - 3 cm bred. Jag har aldrig sett den förut och varför hade de krypit in just i min bil och bara på den högra sidan. Till höger står våran andra bil parkerad och där har vi heller aldrig sett några baggar.

Är det nån som vet lite mer om de små liven. Det vore kul att få veta vad det är för kryp.

En vecka sen sist.

Hörrni. Jag är inget vidare på att uppdatera bloggen just nu. Ja, jag vet. Det har varit både det ena och det andra som inte egentligen är nåt speciellt att skriva om. Men NÅT speciellt har det varit med veckan som gått. Vi har hört göken. Asch ! Det är väl inget speciellt med det tycker ni. Normalt hör man göken tidigt på morgonen, t.ex. när man hämtar in tidningen. Men våran gök, eller om det är flera gökar, de gal dygnet runt. Från morgon till kväll hör vi detta ko-ko ande. Vi har även sett Gökpappan flera gånger flygandes över vårt område. Och jag tycker det är nåt unikt. Jag som bott på landet hela mitt liv har aldrig sett en levande gök. Nu har jag sett inte bara pappa Gök om ko-ko´ar, utan mamma gök som låter mer som en korsning mellan skata och björktrast. Och det är flera gånger om dan. Tyvärr är det ingen mening med att få dom på bild. De är kvicka på att försvinna snabbt.



F.ö. firade vi ju Mors Dag för en vecka sedan. Och naturligtvis kom Annelie med en tårta. Och det var ett konstverk som vanligt

Blommor och blader utanpå och en fyllning inuti som smakade smaskens.

Sen måste jag bara berätta om våra skator. Som en del av er vet är jag ganska svag för just skator. De har i många år bott i en av våra grannars stora enbuske. Men den här vintern har gått illa åt busken och det gamla boet. Så de började bygga bo i en annan grannes körsbärsträd. Men tji fick dom. Han tycker inte om skator och rev ned deras bo i samma takt som dom byggde. Hualigen ! Det betyder faktiskt ganska mycket otur om man river ett skatbo. Ja, jag vet att man inte ska tro på gammalt skrock. Men jag har i min barndom varit med om två ganska otäcka händelser så jag är allt lite skrockfull efter det. Behöver jag säga att det är han , grannen som ligger på sjukhus nu efter att ha ramlat ned från taket. Med två kotor spräckta i ryggen bl.a.

På tal om skator. Jag brukar slänga ut lite ost, brödmulor och annat gott till dom på en sten vi har i trädgården. Men det är inte bara skatorna som vill ha gobitarna. Grannens katt Leo kommer ofta men se han får ge sig när pappa skata också vill ha.

Annars har det inte hänt så mycket annorlunda i veckan. Men vi såg den här fiskgjusen en morgon som hela tiden flög över viken här. Och jag måste såga att den är enorm. Vilken flygare alltså. Och vilken syn den har. Inga glasögon syns där inte. Den cirklade runt, runt och sen ställde den sig still och hovrade, som det heter när den står still och ser ett byte. Och sen bara dyker den ned i vattnet, och kommer upp med en fisk och flyger iväg. Helt fantastiskt tycker jag.

Ja, det var lite Från livet på landet just nu. I morgon är det Söndag. Kanske man kan få slappa lite efter att ha firat sin sextioandra födelsedag ett par dagar nu. He,he.

Får jag lov !

Att berätta vad Annelie och jag gjorde i går. Jo, vi jagade får. Med bil for vi bygden runt för att få till en fin bild av de små lammen som borde finnas nu. Men de som fanns var på för långt avstånd och de som inte fanns, var inte födda ännu. Det kunde vi se på alla mamma fårs runda magar. Men några lite större hittade vi i alla fall. Det är bara synd att man inte kan sätta ljud till bilderna. Vi skrattade högt till alla olika ljud vi hörde från hagen.

Säkra vårtecken

Jag hittade våren i går. Var jag än gick så fanns den där. Vilken underbar känsla det var.

Vilostund

(bilden är klickbar för att förstora)
Idag låg han där igen. Men han rörde inte en fena, äsch jag menar inte ett morrhår. Så jag blev faktiskt lite orolig att han var skadad på nåt sätt. Skatorna satt i enen alldeles ovanför och tjattrade som vanligt så fort de får se en katt. Men han brydde sig inte. Jag gick in efter kameran och han borde ha hört när jag slamrade i dörren. För det brukar han höra, då sätter han sig upp och är på helspänn. Men han tittade bara upp och viftade lite med ett öra. Precis som han ville säga.
-Låt mig vara i fred. Det är så himlagott att ta sig en tupplur här i solskenet.

Bara en bild idag

Trevlig Fårdag på er, jag menar Fredag förståss.

Larvigt värre

Vi hade fint besök av denna här idag. Kolla vilka färger, den syntes på väldigt långt håll. Den är ca 8 cm lång.

Nu är jag så nyfiken på vad det är och vad det kommer att bli av den här tjusiga larvern. Jag är urdålig på allt som har att göra med larver, puppor och sånt. Är det nån som vet ?

Lat söndag

I dag kan vi tacka vårt barnbarn Tilde för att vi fick en ledig dag. Hon har gått på danskurs och idag hade de avslutning och visade upp vad de lärt sig. Det var olika grupper mellan 4 - 16 år.

Tänk , alla är ju som små proffs redan. Jätteduktiga var de alla. Vi blev mäkta imponerade. Nej nåt foto blev det inte. Lokalen var alldeles för mörk för mig och min kamera.

Och eftersom vi redan hade latat oss idag så fortsatte vi med att inte orka laga middag. Det blev en kebabtallrik på Rimforsas pizzeria. På hemvägen tog vi en liten genväg genom skogen och där hittade vi de här kossorna. Jag gillar verkligen deras frisyr. Det gick inte att parkera där så jag tog ett foto genom bilrutan. Och taggtråden fanns ju också som extra säkerhet.