Jul i repris

Julen närmar sig med stormfart. I år har det varit lite annorlunda. Annelies flytt för en vecka sedan. En vecka med  hennes missar. Näe, kaos vill jag inte säga att det var. Men lite annorlunda var det i alla fall. Jag som inte har har nåt jobb att tänka på skulle väl ha all tid i världen att förbereda julen i tid. Men Icke sa Nicke, så här sen har jag aldrigt varit.
Men nu börjar det likna jul även hos oss. Granen är klädd, tomtarna är uppackade. Julklapparna är snart inslagna. Skinkan och övrigt finns i kylen. I morgon blir det att förbereda det sista och städa undan så huset blir framkomligt.
Det är inte bara julen som ska förberedas. Nä, det är en födelsedag också. Gubben min fyller nämligen år i morgon, dagen före julafton. Det måste väl vara en av dom värsta dagarna att fylla år på. Tänk när han var liten, det kan inte va kul att få presenter till födelsedan ena dagen och sen julklappar dan efter.
För att inte prata om när han fyllde 50. Då hyrde/lånade vi ett extra kylskåp. Hade öppet hus till kl 24. Sen mitt i natten bar vi bort stolar och bord vi lånat. Och sen bar vi in julgranen så allt skulle vara julafton när vi vaknade.

Nu till jul i repris. Jag är ju lite gammelmodig av mig. Och när julen närmar sig tänker jag alltid på julen när jag var liten.
Det här är ett inlägg jag gjorde  2008 och det stämmer fortfarande  in  på hur jag vill minnas att jularna ska vara.

Jag var 6 år. Mamma och jag hade precis kommit till landet efter att ha flackat runt i Malmö och Göteborg. Gården vi firade vår ´första jul´ på kom att bli vårt hem ända till nu. Den finns fortfarande kvar i min brors ägo.

På julafton minns jag att det var väldigt viktigt att alla och då menar jag alla på gården skulle ha det där lilla extra. Det hade fejats både ute och inne, och framför allt i ladugården. Våra kossor och hästar skulle ha det fint de med. Nån TV med Kalle fanns inte då och därför blev väntan på tomten extra lång. Inte förrän alla djuren fått sitt och korna var mjölkade kunde karlarna på gården koppla av. När vi sen hade ätit gröt, för det åt vi på kvällen, julmaten åt vi mitt på dagen, kunde jag äntligen få vänta på att tomten skulle komma. Men först skulle vi ställa ut en skål med gröt till tomten.

Vad jag minns hade jag nog inte sett en tomte förut så spänningen var olidlig.

Då säger far i huset att ´jag måste nog gå till lagården och ge hästarna lite mat´. De ska ha lite extra godis nu på julafton.

Jaha - då var det bara att vänta lite till...

Men då säger mamma efter en stund - titta , vem är det som kommer där ...

Alltså det är totalt blecksvart ute på landet och så ser jag en gubbe, med grå stoppväst, gamla slitna byxor, stora kängor och så ett skråpansikte med röd luva. Han har en lykta i handen och så tjohar han.. jag är livrädd...Mamma - var är pappa Yngve frågar jag ? Men mamma hon bara ler !? Oj, han vill komma in, och det får han, men när jag ser att han har paket med sig förstår jag nog att det är han som är tomten...Och så frågade han om det fanns några snälla barn. Jag vågade knappast att svara. Klart man var snäll. Man var faktiskt snäll hela tiden då. Inte bara dagarna innan julafton.

Och så fick man då några paket. Det var himmelriket att öppna dom. Man fick nyttosaker mest. Som kläder, kanske nån prydnadssak eller som jag minns ett par skidor.

Det jag minns så här efteråt är en tomte jag fick just 1955. Den hänger med än och i år fick den ta plats i vitrinskåpet med tanke på katterna. Jag är sååå rädd om den.



Ja det var julen 1955, lite annorlunda mot nu eller... 

Med den här lilla historen vill jag önska er alla

En riktigt God Jul