Arbetsledare på hemmaplan

Ja, då har han då piggnat till ganska ordentligt vill jag säga. Efter knäoperationen i tisdags så gör han jättefina framsteg varje dag. Oj,då, säger han. Nu glömde jag kryckorna igen. Även om det bara är inomhus så får jag fjärilar i magen. Det är ju så himla lätt att snubbla. Men jag vet att han är försiktig och jag vet att jag är en riktig hönsmamma så från och med nu är jag tyst.

Idag har han fått förbandet omlagt på vårdcentralen. Det såg fint ut tack och lov. Nästa vecka ska stygnen tas bort. Nej, förresten det är inga styngn. Det är små nitar. Kanske vi ska ta med en avbitartång då, he,he.

Efter att ha haft en riktig slappardag i Söndags gav jag mig på häcken mot ena grannen igår. Den blev klippt o fin. Sen började jag med ett för mig storprojekt. Runt en lönn kom jag på att jag skulle vilja ha lite blomster. Så det var bara att börja gräva.

Det här ser inte så mycket ut. Men det är faktiskt större än man kan tro. Problemet jag har är att jag har en fin sten som jag vill ha ned i underkant för att få listen i våg. Och den är ganska så tung, nej den är mer än tung. Vi har bara lyckats rulla den ett pat meter förut. Men jag får väl göra som Karl Alfred. Ta en extra portion med spenat. Och om inte det hjälper får jag väl be nån snäll granne om hjälp. Och snälla grannar har vi gott om, tack och lov.

Och nu har jag klarat av att ge ännu en spruta. Varje kväll ger jag gubben en spruta i magen. När jag såg magen på honom i kväll blev jag förskräckt. Ett jättestort blåmärke hade han efter gårdagens spruta. Vet i fanken hur det kunde blivit så. Jag måste ha stuckit i nån åder eller så. Nu är det bara sex sprutor kvar att ge, sen kan jag koppla av den biten.