Hjortarna i Bestorp

Vi är inte ensammna om att bli terroriserade av hjortar. I vår lilla by har nog de flesta haft påhälsning av dom. Första gången vi såg dom var lite på avstånd på en tomt tvärs över viken. Då tyckte vi att de var såååå stiliga. Men snart var de här. En morgon låg det stora fågelhuset i tusen bitar utspritt över tomten. Och eftersom det var snö kunde vi snabbt konstatera vilka bovarna var. Och så har det fortsatt. Ytterligare ett fågelhus är förstört, även behållare för nötter och talgbollar är borta. Nu plockar jag in nötter och talg varje kväll. Fåglarna får hålla tillgodo med solrosfrön utspridda på en stor sten vi har i trädgården. Stackars pippina, de saknar sitt hus, det ser jag på dom.

Här kommer lite bilder från igår kväll när hela tjocka släkten kom på en gång. Trots deras framfart tycker jag  att de är väldans fina att titta på.

Håll tillgodo av denna helt oredigerade hjortkavalkad.

                                                             Hej, vi är här nu

                                                 Jag är störst. ni andra får vänta

                                             Jaha, ni står på kö. Jag är snart klar.

                  Nu har jag flyttat mig fram till köksfönstret så ni andra kan äta. Snällt va!

         Det är mycket snö här. Måste sätta ned hela näsan för att hitta maten. Usch!

                                  Jaha, nu är han tillbaka. Då får vi vänta ett tag.

                                             Jag är nöjd. Jag går nu. Till nästa ställe.

                                                   Äntligen blev det min tur.

                                                                 Spara lite till oss

                                              Ok, ät ni. Jag vet var det finns mer mat.

                      Jaha, nu står hon här igen med kameran. Har hon inte fått nog av bilder.

      Jag vill ju äta och hon bara tjatar om att jag ska hålla upp huvudet för att få en fin bild.

                    Jag ger också upp och går till nästa mathak. Men vi kommer tillbaka.