Svartavinbärsbrännvin

Nu undrar ni allt varför i hela fridens namn hon skriver om svarta vinbär. Och dessutom om brännvin på dessa bär. Jo, jag har gått och blivit förkyld. Och då kom jag att tänka på hur denna dryck kan göra underverk.
Här kommer lite från förr i tiden när jag var liten och bodde på en lantgård.

I vår familj förekom aldrig nån sprit. Men på gården bodde även vår farbror och han hade i sin garderob alltid en liten flaska svartvinbärsbrännvin. Han tog sig en liten snaps då och då efter arbetets slut på gården.

På en gård händer det alltid nåt med djuren. När de blir sjuka t.ex. gäller det att försöka bota på bästa sätt. Och min mamma var en hejare på att ta hand om småttingarna.

En gång hittade vi en kattunge som ramlat ner i ett oljefat. Den var mer död än levande, men efter att ha fått den ganska så ren från olja så tog mamma till sitt knep. Hon gick upp till Ivars garderob och hämtade en sked svartvinbärsbrännvin och hällde i katten samtidigt som den blev inlindad i en varm filt. Ett par dagar senare var den pigg igen. Och nån mer tillgiven och rar katt har vi nog inte haft sen dess.

En annan gång när vi hade fått smågrisar så var det en som inte mådde så bra. Den var liten och klen och kunde inte dia själv. Även en liten gris är värd sin vikt i guld så mamma tog hand om den också. I köket hade vi en vedspis. Mamma tände upp så den blev lite ljummen. Sen ställde hon en låda med en varm filt på spisen. Stoppade ner grisen och naturligtvis fick även den en sked svartvinbärsbrännvin. Efter ett par dagar var även den pigg och kry och fick gå tillbaka till mamman och sina syskon.

Jag har ett svagt minne av en gång när jag var sjuk med mycket hosta och feber. En riktig flunsa alltså, så kom den där skeden fram också. Tvi, tvi vale, det var det värsta jag fått i mig nån gång. Men, naturligtvis blev jag också pigg som en mört fort som tusan.

Sedan dess har jag inte tänkt nån gång på detta rävgift. Men så kom då den dag när vi skulle gifta oss. Naturligtvis skulle mina jobbarkompisar fixa en möhippa. Jag blev kidnappad hemma, försedd med ögonbindel och skjussad till en lägenhet. Där skulle vi ha lite förfest innan vi begav oss till nattklubb. När jag fortfarande hade ögonbindel på blev jag bjuden på nåt att dricka. Jag kände direkt på lukten vad det var. SVARTVINBÄRSBRÄNNVIN. Fy ! Näe, det fick dom inte i mig. Tydligen var det drickat mycket omtyckt, för mina kompisar blev ganska snabbt väldigt fnittriga. Nåväl, vi kom med hjälp av en av tjejernas man som var chaufför till en nattklubb. Jag som var utklädd som brud fast modell sämre, har nog aldrig haft så kul och blev uppbjuden till dans hela tiden. Mina kompisar försvann ganska så fort så det blev bara jag och han som var chaufför kvar. DET har jag att tacka svartvinbärsbrännvinet för. Att jag inte drack alltså.

Nu sitter jag här och hostar och nyser. Jag har försökt med diverse kurer. Näsdroppar, vitlök, C-vitamin, druckit varm honung och gud vet vad.

Kanske jag ska köpa mig en flaska Svatvinbärsbrännvin trots allt.