Den här stackaren har nog flygit in i altanfönstret. Han låg på sidan på trappan och rörde sig knappt. Den såg inte skadad ut så jag chansade på att han bara fått en hjärnskakning. Han fick vila ut sig insvept i en handduk med lite mat som lockbete. När jag tittade till honom efter en timme var han väck. Och jag blev en jättelycklig liten fågelmamma.
3 kommentarer:
Du är en hjältinna :-)
Vilken underbar historia med bra slut :-) Jag älskar fåglar och för tillfället bygger fru koltrast bo här utanför :-) Men oj, så länge sedan det var jag såg en domherre!
Kram!
Bravo!!! :-D
Visst blir man GLAD när räddningsinsatsen funkar, och de flyger sin väg igen. :-) Jag tycker det där med att svepa in i handduk funkar bra - de håller värmen och blir inte lika stressade som de garanterat skulle bli ifall man istället skulle ta in dem en stund i husvärmen.
Skicka en kommentar