Det är söndagkväll. Solen har precis gått och lagt sig. Men det är fortfarande lite ljust på himlen.
Jag sitter på trappan och lyssnar på tystnaden. Det är för varmt att sova. Det börjar skymma på nu. Långt borta hör jag några barn skratta. Även fåglarna och alla bin och andra insekter är tysta. Nu har även barnen tystnat. Plötsligt hörs en bil tuta. Tyst säger jag högt. Jag vill njuta av tystnaden. Nu är det enda jag hör lite porlande från vår lilla fontän.
Då plötsligt kommer han vi väntat på. Han kommer ensam. Sätter sig tillrätta och småpratar lite. Efter bara några minuter kommer hans kompis. De sitter och snackar lite tyst en stund. Sen bäddar de klart, det slutar prassla och så blir det helt tyst.
Då är det dags för oss också att sova. För då vet vi att våra två koltrastar har det bra där inne i vår stora lönn och att de kommer att få sova ostört.
7 kommentarer:
Fint och poetiskt skrivet! :o)
Annelie - Nu är det snart dags igen för våra fåglar att lägga sig. Så vi sitter nog på trapppan i kväll igen för att säga natti åt dom.
Så fint skrivet, ja tystnaden är underbar ibland. Tänk att man vill lyssna på tystnaden och att man mår bra av det..... ;-)
//Vera
Tystnaden- den längtar jag också efter. Vi har en väg precis utanför kåken och alltid är det någon som far förbi. I mina föräldrars sommarstuga, där är det tyst. Snart ska vi dit- och lyssna på tystnaden :-)
Vilken söt liten berättelse!! :o)
/Eva
Till er alla. Vill bara berätta att de små koltrastarna kan nog klockan, för de kommer på exakt samma tid varje kväll. Fast i kväll hade de nog gäster för det kom två till och ville sova i samma träd he,he :O)
Så vackert skrivet... och bilden är fantastisk!
Skicka en kommentar