Jag var 6 år. Mamma och jag hade precis kommit till landet efter att ha flackat runt i Malmö och Göteborg. Gården vi firade vår ´första jul´ på kom att bli vårt hem ända till nu. Den finns fortfarande kvar i min brors ägo.
På julafton minns jag att det var väldigt viktigt att alla och då menar jag alla på gården skulle ha det där lilla extra. Det hade fejats både ute och inne, och framför allt i ladugården. Våra kossor och hästar skulle ha det fint de med. Nån TV med Kalle fanns inte då och därför blev väntan på tomten extra lång. Inte förrän alla djuren fått sitt och korna var mjölkade kunde karlarna på gården koppla av. När vi sen hade ätit gröt, för det åt vi på kvällen, julmaten åt vi mitt på dagen, kunde jag äntligen få vänta på att tomten skulle komma. Men först skulle vi ställa ut en skål med gröt till tomten.
Vad jag minns hade jag nog inte sett en tomte förut så spänningen var olidlig.
Då säger far i huset att ´jag måste nog gå till lagården och ge hästarna lite mat´. De ska ha lite extra godis nu på julafton.
Jaha - då var det bara att vänta lite till...
Men då säger mamma efter en stund - titta , vem är det som kommer där ...
Alltså det är totalt blecksvart ute på landet och så ser jag en gubbe, med grå stoppväst, gamla slitna byxor, stora kängor och så ett skråpansikte med röd luva. Han har en lykta i handen och så tjohar han.. jag är livrädd...Mamma - var är pappa Yngve frågar jag ? Men mamma hon bara ler !? Oj, han vill komma in, och det får han, men när jag ser att han har paket med sig förstår jag nog att det är han som är tomten...Och så frågade han om det fanns några snälla barn. Jag vågade knappast att svara. Klart man var snäll. Man var faktiskt snäll hela tiden då. Inte bara dagarna innan julafton.
Och så fick man då några paket. Det var himmelriket att öppna dom. Man fick nyttosaker mest. Som kläder, kanske nån prydnadssak eller som jag minns ett par skidor.
Det jag minns så här efteråt är en tomte jag fick just 1955. Den hänger med än och i år fick den ta plats i vitrinskåpet med tanke på katterna. Jag är sååå rädd om den.
Ja det var julen 1955, lite annorlunda mot nu eller...
4 kommentarer:
Vilken härlig berättelse, du skriver så målande att jag ser framför hur det såg ut.
Berätta mer om hur det var förr - om livet på landet! Det är så kul att läsa. Jag får tankar på hur bra vi har det men samtidigt hur lite som behövdes för att glädjas förr. Det är skillnad idag.
Ha en skön fortsättning!
kram vera
Jag håller med Vera...mera såna här berättelser från landet. Jag tycker det är kul att läsa/höra om det också :)
Vera , Annelie. Det finns så många små kom ihåg från förr. Och de kommer att poppa upp så fort jag blir lite påminnd om nåt. Jag lovar skriva ned allt varefter jag kommer i håg nåt från förr.
För mig är det lite av terapi att skriva ned vad jag känner just för tillfället.
Tack för att ni gillade läsningen...
Hihi, då det var inte till kiosken din pappa gick och hämtade tomten, utan hos hästarna : )
En så fin berättelse! Ser fram emot fler minnen!
Skicka en kommentar