02 januari 2009

Att blogga

Nu har jag förstått att blogga är en sorts livsstil. Jag blev själv hänförd av detta under tack vare Annelie , min dotter. I början var allt nytt för mig. Var tvungen att be lite om hjälp med inställningar o.sv. I detta moderna samhälle kan man tro att alla kan den moderna tekniken.
Men fasen vad handigkappad man är om man passerat 50 och inte har nån datasnubbe i familjen, jag menar nån som alltid finns här, typ maken eller så. Han finns ju här hela tiden men han kan mer om bilmotorer än datamotorer, he,he.
Så då är det bara att söka själv och läsa sig till hur man gör. Vilket inte i och för sig är så svårt. Men hur gör man det när man inte har tid ?.

Alltså, ska jag verkligen fortsätta blogga ? Jag har ett heltidsarbete, (vilket inte tillåter bloggande på arbetstid) så har jag barnbarn. Två små som pockar på uppmärksamhet, och vill komma och sova över här. Och så har jag Linus förståss. Han är ju lite äldre så han klarar sig själv nu, men jag tänker på honom hela tiden. Och det vore kul att få lite tid till honom och hans intresse också. Vi saknar lite av tiden vi hade med honom som liten. Men så är det väl alltid med barnen.

Och så har jag fått en mamma på gamla dar, hi,hi. Jag har skrivit om det hela hösten. Men nu så finns hon här i en servicelägenhet bara några hundra meter från oss. Allt funkar jättebra men fy fasen vad papper man ska hålla reda på. Mamma har varit bondhustru i hela sitt liv och då betyder det att hon får den lägsta pension som finns. Eftersom hon har ´jobbat gratis ´ hela sitt liv. Så nu kan jag snart utantill vilka instanser man ska vända sig till för att få bidrag, för hyra, för mat, för vård osv. Och det är inte ett ställe man vänder sig till eller en blankett man behöver, utan en för varje sak, dvs massor.

Jag har inte så många besökare. Vilket nog beror på mig själv och mitt eget sätt att blogga. Jag är nog lite gammalmodig av mig trots allt.
Jag närmar mig 60. Och det är inget problem för mig. Jag har ingen åldersnoja och hoppas verkligen att jag inte får nån. Och de som tittar in till min blogg försöker jag följa.

Som t.ex Blixman . Henne hittade jag till via Annelie. Blixman är fotograf och hennes bilder/foton är helt suveräna. Om jag bodde i Göteborg skulle jag utan tvekan anlita henne för familjealbumet.
Sen hittade jag Marianne i Kairo. Jag blev nyfiken på vad en namne gjorde i Kairo. Och det har resulterat i diverse mail och bloggkonversationer. Tänk, det känns som vi har kännt varandra hela livet.
Hur jag kom till Sqz kommer jag inte i håg. Men det är en tjej som bjuder på sig själv och sin trädgård. Och även på mat o dans o lite andra godbitar. Jag tror nog vi har lite gemensamt.

En nykommling bland oss bloggare är Vera . Jag känner henne bara via bloggen. Hon tycker det jag skriver ´från förr´ är så intressant. Att hon sen är bekant med flera av oss bloggare från stan gör ju att vi kanske kan träffas nån gång. Kul tycker jag.

Sen har vi lilla Birdie eller som hon nu heter Ms Arden. Eftersom hon fått storhetsvansinne så döpte hon om sig. Allt enligt henne själv. Henne har jag inte träffat heller, men min dotter Annelie och hon har nog en del gemensamt kan jag tro. Nåväl en mamma behöver inte veta allt de haft för sig.:o)

Sen vet jag att jag haft besökare bl.a från södra Sverige. Jag blev lite mobbad för mina små rabarber i våras.
Jag skulle bli så glad om ni bara ville skriva en hälsning . Jag lovar att skicka en hälsing tillbaka.
Kram till er alla...

4 kommentarer:

Annelie sa...

Tjingeling..en liten hälsning från mig!
Fast det visste du ju redan att jag kikar in här för jämnan :)
Kram!

Eva sa...

Blogga är verkligen en livsstil! En rolig sådan och ibland en fruktansvärd krävande och jobbig sådan. Men för det mesta roligt! :o)

Ibland har jag mindre tid för bloggen också... ibland kommer inläggen av sej själv och det tar ingen tid alls. Ibland tar bloggen nästan all min tid.

Du har säkert hört att många lever på sina bloggar, alltså försörjer sej på dom. Och då är det klart att bloggen tar rejält mycket tid precis som ett heltidsarbete.

Det jag vill säga med allt det här är att jag förstår hur du menar... med att inte ha tid... Men jag tycker inte du ska sluta, blogga när du har tid och lust och försök ta bort kravet om att blogga. :o)

kram Eva

SqZ sa...

Det är helt ok att ta en bloggpaus om man känner att det finns saker i den yttre världen som pockar på uppmärksamhet :-)

Trist det där med ditt nyår. Jag hoppas att hostan släpper snabbt.

MsArden sa...

Klart du måste fortsätta blogga - och "suget" och tiden att göra det varierar ju. Ibland har jag noll och intet lust - och då skippar jag det helt enkelt. Men ibland, när man är i form, så kan man inte gå på stan utan att fundera på "oj, det DÄR ska jag blogga om" och "det DÄR skulle jag haft en bild på, till bloggen"!

Själv har jag svårt att hinna med att LÄSA alla bloggar, därför halkar jag ofta efter. Blir tufft att komma ikapp. Men det betyder ju inte att jag inte tycker bloggen är intressant, eller ogillar människan ifråga (som vissa tagit det som) *s*
Stackars dem! ;)

Krya på dig, och keep on blogging :)

Kram!