En blev tre

För några dagar sen hade vi som vanligt gäster vid fågelbordet.

Den här gången var det tre ekorrar samtidigt. Det är inte vanligt.

För det mesta brukar de kivas med varandra så bara en åt gången

kan äta. Men de här verkade vara sams och satt och mumsade länge.

De var nog hungriga, stackarna.

Annelie Det kanske var de här du såg på julafon då.

Det är inte nån bra kvalite på bilden för det har inte varit sol här på länge. Bara grått och mörkt även mitt på dagen. Så jag blev tvungen att ljusa upp den lite.

Fotoutmaning

Annelie har blivit utmanad att lägga ut en bild. Det skall vara den 4:e bilden från den 4:e mappen på datorn. Och jag blev ju förståss nyfiken jag också. Nu har jag också lite oreda bland mina mappar. Kan inte förstå hur det kan bli så ?!. Så jag tog den första bästa i 4:e mappen, vilken blir den här.

Efter en sån här grå och trist dag med regn som vi haft idag, ser jag verkligen fram mot när det börjar grönska ute i trädgården igen. Jag utmanar ingen vidare, tyckte bara det var en kul ide´
Hoppas nu ni alla får en skön lördagkväll.

Bullbak

I dag är sista dagen på min sjukskrivning. I morgon bär det av till jobbet igen. Det kommer nog att kännas lite konstigt. Jag har inte varit där sen före jul. Så jag tänkte det var bäst att muta mina jobbarkompisar med några hembakade bullar eftersom de har fått ta hand om mitt jobb också. I em. ska jag vispa ihop en mjuk banankaka också. Måste bara till affären och köpa bananer först.

Vid fågelbordet idag

Vi hade fint besök här i dag. Det kom en hel skock med Stjärtmesar och tog för sig av maten.

Visst är de söta.

Kallt idag.

Brrr, det är riktigt kallt idag. I morse visade termometern på - 12 gr.

För övrigt hoppas jag att det är de sista dagarna jag gnäller över min förbaskade förkylning. Det känns faktiskt mycket bättre nu. Det är bara hostan som håller mig vaken halva nätterna. I morgon bitti tar jag de sista penicillinpillren. Sen ska jag vara bra enl doktorn. Är dock sjukskriven t.o.m. torsdag. Så i morgon kväll ska jag nog ta mig en lite w-pinne för att ta död på de sista baceluskerna i halsen. Jag tror inte det skadar.

Aj,aj,aj

Nej, jag ser inte ljuset i tunneln än. Halsen är svullen. Hostan fortsätter. Och jag fryser fast jag inte har feber. I morgon ringer jag doktorn igen.

Blomtjyv

Jo, jag känner mig bättre men gud vad det går långsamt. Orken vill inte riktigt va med än. Så i dag har jag kollat in lite gamla foton som ligger huller om buller datorn.

Häromdagen kom han vår egen blomtjyv, tagen på bar gärning mitt på ljusa dagen. Inte lite fräckt va. Han käkade helt obehindrat ca 5 - 6 meter från oss.

Hostan fortsätter

Jaha, då har vi klarat av ännu en natt med min eviga hosta. Gubben min ligger på soffan och försöker sova mellan mina hostattacker. Som tur är har han piggnat till bra så just nu är han i väg och handlar. Inte för att jag har nån matslust. Lever just nu på nyponsoppa, vatten och varmt te med honung i. Rena bantningskuren.
Efter tre dagar ska jag känna mig bättre sa doktorn, och det är i morgon. Om inte var jag tvungen att höra av mig igen. Han vill egentligen lägga in mig på sjukan p.g. av den höga sänkan jag hade. Så i morgon hoppas jag på underverk. Tills dess får jag tillbringa tiden i soffhörnan, halvsittande med en kudde bakom huvudet och invirad i en pläd. Det är det bästa för då lindrar det hostan och huvudvärken.
Och tomtarna dom står här runt omkring och undrar när jag ska packa ned dom, men de får snällt vänta tills det riktigt börjar klia i fingrarna. Än har inte den känslan infunnit sig.

Lunginflammation

Ja, jag har lunginflammation och bihåleinflammation konstaterade läkaren på
vårdcentralen idag. Jag hade jättehög sänka. Men har nu fått medicin.
Inte undra på att jag varit skittrött och är fortfarande.

Så nu kryper jag i kojs... Natti !

Vinterbilder

Tja, då har det gått ännu en dag med hosta och en förkylning som inte vill släppa. Fasen, vi skulle ha tagit den där flunsasprutan i alla fall. Vi har tillbringat dagen framför TV´n . Jag har nog inte sett så mycket på TV på ett år som jag sett de här sista dagarna. Sett och sett, ibland blundar man ju till i brist på ork. Men efter ett par panodil mitt på dagen var jag tvungen att gå en sväng runt huset med kameran. Vi har haft ett strålande vinterväder med sol och kallt, ca -10 gr mitt på dagen.

Jag började nu i kväll att sortera alla bilderna. Började med domherren som är så fin i sin röda kavaj.

Sen orkade jag inte mer .

Hoppas, hoppas, skiten släpper snart så vi kan bli normala igen.

Att blogga forts..

Tack för era gulliga kommentarer. Jag vet egentligen inte vad jag ville med gårdagens inlägg. Jag var så trött på allt. Kände att det inte fanns nån ork kvar till nåt. Och då blev det bloggen som fick sig en omgång. Allt p.g. av vår förkylning som inte vill ge med sig.

Men naturligtvis vill jag fortsätta blogga. Det är bara det att jag vill sätta min egen prägel på bloggen. Det är så lätt att ta efter andra, man blir nog lite påverkad av andras bloggar precis som vi blir påverkade av reklam, fast vi inte vet om det själva.

Jag läser mycket av vad andra skriver och jag kan ju då konstatera att det är det yngre gardet som toppar skrivandet. Att mode, smink, partyn osv. är deras intresse förstår jag fullständigt väl. Jag var ju likadan själv. Sen är fotointresset enormt stort nu. Och det är ju tack vara den digitala tekniken. Tack o lov för den säger jag. Då kan man ju knäppa och knäppa i evigheter för att få den där perfekta bilden. Och gud så många duktiga amatörfotografer det finns.

Jag vill själv lära mig mer av tekniken. Motiven finns precis utanför min dörr. Som idag när jag tittade ut på morgonen så snöade det massor. Det satt ett gäng stora röda domherrar i grannens trädtopp. Det såg ut som ett vykort. Så kameran åkte fram MEN batteriet var slut och jag skulle byta. Det fattades dock ett batterie som vi ´lånat´till en klocka vi köpt så det blev ingen bild på de röda herrarna den här gången. Nu står det - köp nytt batteri -överst på inköpslistan.

Nåväl, jag kommer nog på nåt litet eget framöver. Tills dess får ni hålla tillgodo med mitt vardagspladder så länge.

Jag har i alla fall bytt från sommar till vinterbild överst på bloggen nu. Hi,hi bättre sent än aldrig va.

Och så måste jag avsluta med ett foto som Annelie tagit med min kamera. Hon är rätt kul min dotter :o))

Att blogga

Nu har jag förstått att blogga är en sorts livsstil. Jag blev själv hänförd av detta under tack vare Annelie , min dotter. I början var allt nytt för mig. Var tvungen att be lite om hjälp med inställningar o.sv. I detta moderna samhälle kan man tro att alla kan den moderna tekniken.
Men fasen vad handigkappad man är om man passerat 50 och inte har nån datasnubbe i familjen, jag menar nån som alltid finns här, typ maken eller så. Han finns ju här hela tiden men han kan mer om bilmotorer än datamotorer, he,he.
Så då är det bara att söka själv och läsa sig till hur man gör. Vilket inte i och för sig är så svårt. Men hur gör man det när man inte har tid ?.

Alltså, ska jag verkligen fortsätta blogga ? Jag har ett heltidsarbete, (vilket inte tillåter bloggande på arbetstid) så har jag barnbarn. Två små som pockar på uppmärksamhet, och vill komma och sova över här. Och så har jag Linus förståss. Han är ju lite äldre så han klarar sig själv nu, men jag tänker på honom hela tiden. Och det vore kul att få lite tid till honom och hans intresse också. Vi saknar lite av tiden vi hade med honom som liten. Men så är det väl alltid med barnen.

Och så har jag fått en mamma på gamla dar, hi,hi. Jag har skrivit om det hela hösten. Men nu så finns hon här i en servicelägenhet bara några hundra meter från oss. Allt funkar jättebra men fy fasen vad papper man ska hålla reda på. Mamma har varit bondhustru i hela sitt liv och då betyder det att hon får den lägsta pension som finns. Eftersom hon har ´jobbat gratis ´ hela sitt liv. Så nu kan jag snart utantill vilka instanser man ska vända sig till för att få bidrag, för hyra, för mat, för vård osv. Och det är inte ett ställe man vänder sig till eller en blankett man behöver, utan en för varje sak, dvs massor.

Jag har inte så många besökare. Vilket nog beror på mig själv och mitt eget sätt att blogga. Jag är nog lite gammalmodig av mig trots allt.
Jag närmar mig 60. Och det är inget problem för mig. Jag har ingen åldersnoja och hoppas verkligen att jag inte får nån. Och de som tittar in till min blogg försöker jag följa.

Som t.ex Blixman . Henne hittade jag till via Annelie. Blixman är fotograf och hennes bilder/foton är helt suveräna. Om jag bodde i Göteborg skulle jag utan tvekan anlita henne för familjealbumet.
Sen hittade jag Marianne i Kairo. Jag blev nyfiken på vad en namne gjorde i Kairo. Och det har resulterat i diverse mail och bloggkonversationer. Tänk, det känns som vi har kännt varandra hela livet.
Hur jag kom till Sqz kommer jag inte i håg. Men det är en tjej som bjuder på sig själv och sin trädgård. Och även på mat o dans o lite andra godbitar. Jag tror nog vi har lite gemensamt.

En nykommling bland oss bloggare är Vera . Jag känner henne bara via bloggen. Hon tycker det jag skriver ´från förr´ är så intressant. Att hon sen är bekant med flera av oss bloggare från stan gör ju att vi kanske kan träffas nån gång. Kul tycker jag.

Sen har vi lilla Birdie eller som hon nu heter Ms Arden. Eftersom hon fått storhetsvansinne så döpte hon om sig. Allt enligt henne själv. Henne har jag inte träffat heller, men min dotter Annelie och hon har nog en del gemensamt kan jag tro. Nåväl en mamma behöver inte veta allt de haft för sig.:o)

Sen vet jag att jag haft besökare bl.a från södra Sverige. Jag blev lite mobbad för mina små rabarber i våras.
Jag skulle bli så glad om ni bara ville skriva en hälsning . Jag lovar att skicka en hälsing tillbaka.
Kram till er alla...