08 september 2008

Vardag på landet

Så här har min dag sett ut i dag
05.15 - Klockan ringer
06.00 - Åker till jobbet
06.30 - Lämnar av gubben på hans jobb
06.40 - Stämplar in på mitt jobb
16.00 - Stämplar ut.
16.15 - Hämtar gubben på hans jobb.
16.35 - Parkerar vid sjukhuset och hälsar på min mamma
17.40 - Åker hemåt
18.10 - Är hemma, byter till jobbarkläder, kopplar släpkärran på bilen.
18.30 - Åker tillbaka till stan och tippen med kärran full av bråte.
19.30 - Är hemma igen
19.35 - Fixar ett stekt ägg till gubbens frukostmacka i morgon. Gör varsin macka till kvällen.
Pratar en halvtimme med dottern.
20.45 - Äter varsin macka på stående fot, innan vi hungrar ihjäl.
21.00 - Är nyfiken på vad som hänt på bloggen. Inser att jag ligger långt efter mina bloggkompisar. Men mycket mer blir det inte från mig i kväll. I morgon ringer klockan 05.15 igen. Hoppas jag får lite tid över imorgon och berätta vad vi håller på med när det gäller
om/ny byggnad av vårt gästhus.
Ett speciellt tack till Marianne i Kairo som visade sin oro för mig och min mamma. Jag kan berätta att hon fortfarande är kvar på sjukhus. Det är tredje veckan nu och de har fortfarande inte hittat nåt fel på henne. Hon har problem med tarmarna. Kan inte behålla eller tillgodogöra sig näringen genom maten. Men hon är pigg och orkar nu vara uppe och gå. Och f.t får hon bl. a medicin i form av nåt pulver från hälsokost. Det är faktiskt lite kul att man kan få hälsokost på sjukhus nu. De vill behålla henne ett tag till, men sen är det problem med var hon skall bo sedan. Vi håller på att söka ett service/vårdboende. Hon vill det själv. För att flytta hem till ett stort hus med en massa trappor till toa och dusch orkar hon inte. Att sen min bror som hela tiden bott i samma hus skall flytta gör inte saken bättre. Och vi själva bor 4 mil därifrån. Så just nu är hjärnan full av tankar på hur vi ska lösa det hela.
Det är anledningen till att det blivit väldigt lite inlägg på bloggen sista dagarna. Men håll ut , jag ger mig inte så lätt.
Må så gott allihopa..

5 kommentarer:

Marianne sa...

Min pappa hade liknande problem. Det visade sig att hans bukspottskörtel var slut. Så han fick enzymersättning och blev bättre. Att han fick en demens samtidigt gjorde att han ändå inte blev frisk, men magen blev bra. Har de kollat det?

Hoppas ni hittar ett bra boende till henne. Det måste ändå vara rätt trevligt att bo så att man kan gå ner i ett gemensamt rum och träffa andra, någon måste ju vara lite frisk i knoppen i alla fall. Det kan ju bli lite ensamt annars när man inte orkar ge sig ut eller ställa till kafferep längre.

Sov nu gott och tänk inte på oss här ute. Vi finns kvar!

Kramar!

Vera sa...

Men hjälp vilken dag! Hoppas att du orkar med ditt tempo. När jag läser hur ditt dags-schema är blir jag mörkrädd. Du måste vara rädd om dig.

Hoppas att de hittar problemet med mamma så hon blir bra och att ni hittar ett bra boende till henne. Håller tummarna!

Tänker på dig.
Kram Vera

Anonym sa...

Hoppas att din mamma piggar på sej!
Och att ni hittar något fint ställe att bo till henne. :o)

Kram från Eva & Rudolph

KARLAVAGNEN sa...

Jag önskar dig styrka och mod från Madrid! Ursäkta min taskiga svenska!
Sterke & Bon Courage!

Marianne sa...

Hej Karlavagnen.Välkommen till min enkla blogg.Och tack så mycket för din medkänsla. Vad kul att få höra från dig. Vadå svenska. Den är perfekt. Jag tittar nog in hos dig när jag får tid.
/marianne i sverige