Påskkärring årsmodell - 56

Hej alla kärringar. Ni har väl putsat kvasten och polerat kaffekannan för snart bär det iväg. Första flygningen gjorde jag 1956 så jag har vanan inne nu.

Vi ses på Blåkulla.

Mamma vinner och jag bakar

I dag har jag bakat ännu en banankaka. Hur många jag har gjort den senaste tiden har jag tappat räkning på. Och varför i herrans namn bakar hon så många banankakor undrar ni väl. Jo, det beror på att min gamla mamma spelar bingo på servicehuset där hon bor. Och vinsten består av frukt. Hon har alltid en eller två bananer med hem. Dom här kan du få säger hon, för jag tycker inte om bananer. Men du kan väl ta ett äpple eller en apelsin säger jag. Men jag tycker så mycket om banankaka säger hon. Och jag tar hem bananerna och gör en kaka till henne. Varje gång. Nej, min mamma är inte senil bara så jäkla envis. Det är fortfarande hon som bestämmer.

Med den här lilla blomman som är en av mina absoluta favoriter, vill jag passa på att önska er en trevlig helg. Själv ska jag ut i vårsolen nu och passa på att putsa av några fönster.

Ha de bra alla ni därute var ni än finns.

Sakta men säkert

Så har då äntligen snön smält bort så mycket så vi kan fortsätta med bygget. Vi har skottat fram sågen som står framför huset. Den har varit täckt med en meter snö nu i ett par månader.

Just nu håller vi på att isolera taket. Vi vill ju inte frysa nästa vinter.
Här inne blir det en liten toa med dusch. Ledningarna är framdragna. Nu är det bara resten kvar, puh !

Huset är bara på 15 kvm. Men det går åt massor med kablar till elen. Allt är framdraget. Det ska bara kopplas ihop när innerväggarna blir klara. Det skall först brädas sen upp med gipsskivor. Efter det börjar det roliga. Att måla och spika lister och inreda. Till midsommar ska det vara klart. Då kommer de första nattgästerna. Förhoppningsvis skall huset vara färdigmålat på utsidan också. Den uppgiften blir min så nu hoppas jag att våren med en massa värme och sol kommer väldigt snart.

Matvrak

I år är inget sig likt vid fågelbordet. Vi har blivit invaderade av koltrastar och nötskrikor. En och annan hackspett finns här också, vilket är kul. De är ena hejare på att gräva stora hålor i snöhögarna. Först trodde vi att grävlingen var framme men jag tror den sover än så länge.
Jag har undrat vart alla talgbollar tagit vägen. Har nog trott att skatorna eller kråkorna varit framme. Men nu har jag tagit tjuven på bar gärning. Nötskrikan är helt fenomenal på att fiska upp talgbollen och hålla fast den med en fot. Sen tar det bara ett par minuter innan innehållet är borta. Men visst, den måste väl också få lite gott i magen den här kalla vintern. Så håll till godo, jag har talgbollar så det räcker till alla.

En dag i lumpen

I går `gjorde´ vi lumpen. Vi hälsade på Linus och hans kompisar i Skövde. De tillbringar nu en vecka med övning ute i skogen. Det var verkligen intressant att få en inblick i hur allt fungerar.

Där fanns allt utom förståss, toa, dusch, varmvatten, sköna sängar osv. Sånt som vi tar för givet. Men i övrigt var det en enorm diciplin och ordning på allt. Och det lyste kamratskap om alla soldater.

Vi blev bjudna på kaffe och kanelbullar (jättestora) och lite senare varm korv och bröd. Det smakade himla gott efter att ha gått runt där några timmar. De avslutade med att visa upp en skjutövning och därefter var det dags att åka hem.

Det var en annorlunda Söndag, väldigt givande och vi tog med oss hem en helt annan bild av hur det går till i lumpen. Tack Linus.

Lite om ingenting

Veckan började med sol och ett par plusgrader men idag är det åter lite snöflingor i luften. Då passar jag på att fortsätta sortera bland mina foton. Jag var bara tvungen att titta på lite sommarbilder för jag har glömt bort hur trädgården och naturen ser ut utan snö. Då hittade jag några bilder från en dag vi lekte med såpbubblor. Tänk vad mycket färger det ryms i en liten bubbla.

Men det går inte an att sitta här och lata sig hela dagen. Först blir det en sväng med dammsugaren och golvmoppen. Sedan blir det en sväng till staden. Jag är sugen på att köpa lite nya blommor till köksfönstret efter att i går ha bytt till nya lite somriga gardiner. Kyl och frys måste också fyllas på. Men viktigast är nog att köpa en stor påse choklad och godis. Nej inte till mig själv. Den påsen ska jag ta med till Skövde i morgon.

Vårt barnbarn Linus gör lumpen där och imorgon är det öppet hus för alla anhöriga. Det skulle egentligen ha varit förra hösten men eftersom massor, även Linus drabbades av svininfluensan blev det inställt. Så i morgon bitti måste vi vakna tidigt. Vi ska vara där kl 9 och det är ca 3,5 timmes körning härifrån. Men det ska bli kul att se hur de har det i lumpen nu för tiden. Och godispåsen får han som kompensation för att de inte får permis den här helgen.

Men nu måste jag sätta lite fart här och få nåt gjort.

Önskar Er alla en riktigt trevlig helg.

Hålkakor

För ett par dagar sedan sa min gamla mamma. Vet du, jag blev så sugen på gammeldags hålkakor. Sådana som jag alltid bakade förr. Men de finns ju inte att köpa. Jo visst kan man köpa hålkakor sa jag men de smakar inte som dom du gjorde.
När jag sedan började tänka på hålkakor kom det fram en massa minnen om just hålkakor.
De första minnena jag har är från när jag var ca 6 år. Mamma bakade ju jämt bara dessa hålkakor. Jag gillade dom inget särskilt. De var bara goda när de var alldeles nybakade, men efter en dag eller två var de ganska torra.

Jag var ofta hos en kompis på granngården och lekte. Hennes mamma bakade också hålkakor. Jag minns speciellt på vintrarna när vi varit ute och lekt i snön och kom in för att värma oss. Då fick vi varm choklad och smörgås av hennes mamma. Hon värmde några hålkakor på en plåt på vedspisen i köket. De var nog bland de godaste jag ätit då.

Nästa minne är från sista åren i skolan på högstadiet. Vi var några stycken tjejer som hade abonnemang på teatern här i stan. Varje gång innan vi gick på en föreställning började vi med en fika på ett kondis som hette Scandiaterassen. Deras räksmörgåsar bestod av en halv hålkaka fylld med räkor. Den godaste räkmackan i hela världen tyckte vi då.

Sedan gick det en del år. 1976 fick min man och jag efter en del köande tillfälle att köpa tomt i Vikingstad. Där byggde vi en villa. Men vi var inte gjorda av pengar och vi gjorde allt vi kunde för att spara. Då kom hålkakorna in i bilden igen. Vi gjorde allt byggjobb själva med hjälp av släktingar och vänner. Det gick åt massor med fika och mat för att serva dom. Vi investerade i en hushållsassistent. Skitdyr var den. Men jösses vad jag kunde baka. Varje vecka gjorde jag ca 35 hålkakor och ca 200 bullar. Och alla kunde få en paus med lite gott till fikat vilket uppskattades massor.

På den tiden köpte vi ett par gånger om året en halv gris. Vi styckade själva och tog hand om
allt. Så gjorde man förr. Men på en gris finns det en massa fett som inte går att äta. Det fettet smälte jag ned i en gryta. Hällde upp det i burkar och frös ned. Kvar i grytan blev köttrester som kallas vekar. Dom kan man steka tillsammans med stekt potatis och lök. Mums.

Men nu tillbaka till hålkakorna.
Då. -Förr i världen bakade jag dom på det fettet från grisen, vatten,lite salt , jäst och rågmjöl.

Nu. -När jag bakade dessa häromdagen var jag lite lyxig och gjorde degen på hälften vatten,hälften mjölk,och jag har inget grisfett idag så jag tog en klick vanligt margarin. Dessutom hade jag lite brödkryddor i. Fusk skulle mamma säga.
Men jag kan garantera att de föll i smaken hos mamma och även hos oss.

Jag skulle nog kunna skriva en hel roman om just hålkakor och alla minnen jag har runt omkring dom men jag tror jag avstår.

Vem fasen är intresserad av hålkakor i dag.

Det som göms i snö

Nu börjar jag bli lite nyfiken på vad som finns under all snö. Den här lille gubben finns på grannens tomt. Han står mitt bland en massa fina rosor vill jag minnas. Det lär dröja tills vi ser hela gubben för nu snöar det igen.