Mina stackars rabarber tittar upp. De har varit gömda under skräp och lerhögar hela vintern. Men snart så kommer dom igång, och då vankas det rabarberpaj. Smaskens :o)
Jag gick en liten runda i trädgården och kollade in vad som är på g. De här vivorna tycker jag väldigt mycket om av en speciell anledning. Jag fick några små plantor av vår granne Ulla (som tyvärr inte finns med oss längre) för ca 20 år sen. Sedan dess har de förökat sig både här och bland alla andra hus i byn, för när folk går förbi vårt hus stannar många och beundrar de små blommorna och naturligtvis så gräver jag upp en liten planta och delar med mig.
Ha,ha :o) maskrosorna såg jag inte innan med de blev rätt maffiga på fotot. Men om vädret tillåter så blir det lite städa av i trädgården när man kommer hem från jobbet nästa vecka.
Om ni undrar varför den stackars trädstammen ser lite sargad ut så beror det på att vår katt Alex hela tiden vässade klorna där när trädet var litet. Egentligen var det Annelies katt men vi fick honom liksom på köpet när hon flyttade hemifrån :o)
Hej så länge - måste fixa lite käk och förbereda matlådor för nästa vecka.
Ha de´
/Marianne
5 kommentarer:
Mums med rabarberpaj :)
På bilden ser det ut som ett ljust hjärta i trädstammen :)
Oj, nu ser jag hjärtat också. Kusligt va.
/Mamma
Du måste bo långt upp i Norrland nånstans. Norr om Skåne. Våra har redan kommit dubbelt så långt nu.
Peter
Ja, hi, hi jag bor norrut. Mitt i Östergötland.Men mina rabarber har varit gömda under massor med lera och skräp p.g. av det pågår ett jättejobb att gräva ner vatten o avlopp runt omkring oss. Och mina rabarber får skylla sig själva. De ligger utanför vår tomt.
Kul att du hittade hit förresten. Välkommen tillbaka.
/Marianne
Mina rabarber stack upp så tidigt att de blev illa åtgångna av köldknäppen som vi fick förut. De ser alldeles bruna och fula ut :-(
Skicka en kommentar