Söndagkväll

Jaha, då har den här helgen försvunnit också. Lördag f m. började med det vanliga. Dvs. städa av huset snabbt som fasen. Slänga i en tvättmaskin. Fixa disk och det övriga i köket. Efter lite lättlunch åkte jag in till sjukhuset och hämtade mamma. Hon har äntligen efter 6 veckor fått lite permission. Ett par timmar klarar hon utan bekymmer. En rullstol, så hon slipper gå och en bil parkerad framför entreen (där får man stå 20 min för i och urlastning) är ett måste. Men 20 min går fort när man ska springa genom hela sjukhuset och fixa rullstol och få mamma klar och så vänta in en lämplig hiss. Tur att man har bra kondis , he,he. Sen åkte vi hem till oss. På vägen så kommenterade mamma hela tiden så vackert det var med alla höstfärger och så. Hon var så evigt tacksam för att överhuvet taget komma ut i friska luften. Och att se naturen nu i höstskrud. Tänk, vi åker den här vägen varje dag, och visst tycker vi den är vacker. Men att höra mammas tänkvärda ord om små saker hon lägger märke till säger en hel del.
Vi satt sen på vår utealtan och fikade. Mamma kan tyvärr inte äta vad som helst men en kopp te och en vaniljbulle vågade hon sig på.
Vi såg på henne att hon började bli trött, så då var det dags att åka tillbaka till sjukhuset. Hon var så tacksam över att få den här lilla utflykten. När jag åkte hem igen så tittade jag lite extra noga på naturen och visst är det nåt särskilt med höstfärger bara man lägger märke till dom.
Jag var nöjd med dagen och jag vet att mamma var det med.