Sluta jobba

Som en del av er vet tänker jag sluta jobba. Den siste September är min sista arbetsdag. Men jag har haft förmånen att kunna vara hemma nu några dagar under de senaste veckorna.

Jag vill bara säga att det är inget latmansgöra att bara gå hemma. Jag har inte fått nån struktur på mina lediga dagar än så det känns lite stressigt just nu. Nej, vars - jag måste intala mig att det går inte att göra allt man vill på en gång. Och det behövs ju verkligen inte heller.

Så just i dag gav jag mig tillåtelse till att försöka få ordning på bloggandet igen. I väntan på att gräset, som måste klippas nu skall torka upp efter nattens dimma och fukt tänkte jag berätta lite om vad jag gör i dag.

I går var jag hos mamma och städade och bäddade rent i sängen. Så idag hänger tvätten ute i solen och torkar.
Under tiden tvättmaskinen gjorde jobbet vispade jag ihop en chokladkaka, tror den kallas för kärleksmums. Kanske jag tar med till jobbet om de nu vill ha min hjälp nån dag. Om det finns nåt kvar vill säga. Mamma vill också ha, för hon har blivit ett riktigt litet kakmonster på gamla dar.

Sen hände det en konstig sak till idag. Igen måste jag säga. För jag råkar alltid ut för mig obegripliga saker när det gäller alla elektronska saker.
För mig är datorer och TV-apparater nåt som bara ska fungera. Så fort de inte funkar som de ska är jag totalt handigkappad. Vet inte var jag ska börja leta fel.

Vår TV har för några veckor sen tappat alla betalkanaler. Vi letade fel genom att läsa instruktionsboken, vilken är rena rama kinesiskan för mig. Inget ont om det språket men jag begriper inte ett dugg. Vi hittade inga fel så vi lånade ett digitalkort av grannen och det funkade, alla kanaler kunde vi se. Alltså måste det vara nåt fel på vårt kort. Så sagt och gjort, jag ringde upp kundtjänst, vilket jag avskyr för jag förstår inte vad de pratar om när de frågar en massa om inställningar osv. Och döm om min förvåning när jag på första försöket kom fram till en kille som jag berättade allt för. Jaha, sa han. Du ska sätta i kortet och sätta på en betalkanal och låta TV´n stå så. Det kan ta en kvart eller upp till en timme. Jag log lite för mig själv men sa OK för jag förstod att jag inte skulle få mer hjälp. För precis så har vi gjort ett antal gånger nu under flera veckor. Men jag stoppade i kortet, slog på kanal 5. OCH VAD HÄNDER. Jo, 5-an visades och det tog inte två sekunder ens. Fråga inte mig vad som hände. Jag stod som ett fån och undrade vem det var fel på egentligen.

Förra året strulade min dator. Jag fick ingen koppling med Internet. Jag kollade alla sladdar, försökte läsa mig till vad felet var. Väntade några dagar, försökte igen och igen och igen. Till sist frågade jag en av våra snälla grannar som är dataexpert. Han satte sig vid datorn och startade den. OCH VAD HÄNDER DÅ. Jo, allt funkade som vanligt. Tja ,vad skulle jag säga. Jag bara gapade och fick inte fram ett ord. Då var jag helt övertygad om att det gått en säkring i min hjärna. Men han bara skrattade och sa. Det var nog bara en tillfällighet.

Är det bara jag som råkar ut för dessa tillfälligheter eller ?

Nog pladdrat från mig idag. Nu måste jag göra lite nytta också, he,he.

Men vadå !

Ja, ska man både klappa händerna och dricka öl samtidigt så förstår jag att man måste ha tre händer :o)

Ännu en kul bild från vår träff med veterantraktorer i Gammalkil i lördags.

En riktig skitdag.

Ha,ha - kolla in Annelie´s skor . Mina såg likadana ut. Och vad har vi då gjort undrar ni. Jo, vi

har varit på en veteranträff för traktorer, riktigt gamla traktorer och annat gammalt med för den delen.

Här sitter Jimmy, min son på sin lilla älskling. Jag var tvungen att göra fotot svartvitt så det smälter in i tiden. Nåväl, traktorn och kläderna är gamla, Jimmy är ´bara´barnet jämfört med resten.

Han var inte ensam som ni ser. Det fanns massor av dom. Här kommer en del av dom i en parad. Efteråt blev det race. Vem kommer först över mållinjen. Snacka om att det var blodigt allvar. Dessa äldre fullvuxna män blev som barn på nytt. Det var faktiskt jättekul att se. Man skrattade hela tiden.

Annelie gick omkring och fotade det hela. Det blev nog några hundra kort som Jimmy nu får sortera och skriva lite om på deras hemsida. Ska bli kul att läsa om det hela. Jag själv hamnade bakom korvvagnen och hjälpte till att sälja korv. Jösses, det gick åt korv som smör i solsken. På ett par timmar hade vi gjort av med ca 700 varmkorv. Jag hade mitt barnbarn Tilde med som hjälp. Hon skulle ta betalt för korvarna. Ja visst, sa jag, Håller du reda på vad de kostar. Jaa, jag går i tvåan nu och kan räkna , sa hon. Och det kunde hon, hi,hi.

Vädret var med oss hela dagen, solen sken och det var riktigt varmt.

Med andra ord var det en riktigt härlig dag, inte en skitdag som överskriften säger.

Solrosen

Det är inte bara en blomma som det brukar vara, utan ca 20 st på en enda planta. Fröet kommer nog från fåglarnas vintermatning. Då matade vi dom med svarta solrosfrön. De skulle enligt expertisen innehålla mer nyttigt fett för fåglarna. Kan det vara en blomma från ett sånt frö.

Just nu blommar ca hälften av alla knopp till lycka för alla humlor och bin.

Dålig bloggare, det är jag det !

Usch, vad jag ligger efter med inlägg här.

Får skylla på semestern. Som min gubbe säger, när man har semester ska man inte göra nåt väl ?!

Ja,ja det får stå för honom. Men lite kan man väl göra i alla fall, hm. Jag får nog återkomma om en redogörelse om det, he,he.

Nu är vi inne på andra veckan efter semestern. Och det började ju bra. Vi har två bilar. Måste ha två för bussförbindelserna är inte så bra där vi bor.

Jag kan inte dra alla historier om vad som hänt med bilarna, men ett beskymmer kommer inte ensamt heter det.

Så i morse hände det som inte får hända. Min bil hade Annelie för hennes bil var på verkstad för att fixas till inför besiktningen. Då tvärdog våran bil en halvmil hemifrån. Kl var strax efter 6. Men som tur var kom en granne som också börjar tidigt. Så vi fick skjuss till jobbet. Sen fixade vi bärgare som tog bilen till verstad. Så nu i kväll var den klar. Bara att hämta och betala. Det var bensinpumpen som hade lagt av.

På hemvägen stannade jag och handlade och fick då en impuls att jag skulle köpa en lott.

Impulsinköp brukar ju ge utdelning fick jag för mig. Så jag köpte en skrap-triss med chans att vinna 1 miljon, he,he. För nu tänkte jag att det är dags att byta bil.

Men näe, vi vann inget. Men lotten var kul att skrapa så jag sa till gubben att, de här måste vi köpa igen.

Ha,ha, sa han, har du blivit drabbad av speldjävulen !

Och då kom jag att tänka på Linus, vårt barnbarn.

När han var ca 5 år var vi i Danmark på semester. På båten mellan Varberg - Grenå fanns det enarmade banditer. Han fick väl några enkronor men vann inget speciellt. Så fick han en 5-krona. Drog i handtaget och vipps skrammalde det till. På displayen stod det 80 . Han blev ju naturligtvis jätteglad. 80 kr är mycket pengar för en liten unge. Och han hade en hel kasse full med pengar. Men vi sa inget. Han gick till kassan och skulle växla in alla enkronor.

Och gissa om han blev snopen när han fick hela 400 kr. Alltså 5 x 80.

Då kom de bevingade orden från honom - Tänk, jag tror jag blivit drabbad av speldjävulen !

Tja, det var bara lite nostalgi från förr, sånt som man kommer ihåg då och då.

Svalor

En liten unge spanar efter mamma o pappa som hela tiden flyger in med mat. Den är så söt så vi måste bara stanna och titta lite. Det här är taget på Öland där vi tillbringat några dagar nu på vår semester.

Vi fick nästan ducka för de hade bon i små fiskarstugor inte alls högt upp.

Skogens guld

Det finns massor av dom. Det här är bara en liten del av allt vi plockat.

Vi har fyllt ett helt fack i frysen redan plus att vi ätit massor.