Allt om inget

I dag är en sån där dag när inget särskilt händer. Ja, förutom snön och blåsten förståss. Tänk att vårt väder alltid är ett samtalsämne när man inte har nåt annat att tala om. Sån är jag också.

Så jag kan berätta att jag redan kl 8 i morse greppade snöskyffeln och banade väg ut för att kunna hämta tidningen. Då hade jag redan ätit frukost och när den är klar MÅSTE man bara ha tidningen på bordet. Normalt hämtar jag tidningen det första jag gör när jag vaknar, men nu är det mörkt ute och jag vill gärna inte stöta på hjortarna så jag väntar tills det blir lite ljusare. Jag kan ju nämna att vi inte har tidningen alldeles utanför huset, utan vi har en gemensam plats ca 100 meter härifrån där alla post och tidningslådor är samlade.

I går kom dom som vanligt, våra hjortar. De kom ganska tidigt. Omkr tre-snåret så det var inte mörkt. Det var fem stycken igår. Det är alltid de stora tjurarna som går först. Förresten, jag kan nämna att det bara är tjurar (eller kallas de bockar ?) som kommer. När de hade slickat i sig det mesta av solrosfrönen och sen gått vidare så kom den här lille hjortkalven. Samtidigt kom två små rådjurskid ( årsgamla tror jag) . Det var första gången jag såg dom tillsammans, men det slutade med att hjortkalven sprang iväg och rådjuren fick ta de allra sista gobitarna.

Den där städdillen har avtagit lite, men idag gav jag mig på några lådor med våra underkläder. Så nu ligger det två stora påsar med gamla urtvättade kalsingar och trosor som ska till tippen. När jag kom till strumplådan så var det samma där. Udda par och urtvättade strumpor hamnade också i en påse till tippen. Jag fick lite dåligt samvete för att vi (jag) inte har bättre koll på vad som finns i lådorna. Men jag hoppas verkligen att jag inte är ensam om detta.

I kväll är det fredag för vår del då gubben min har sin lediga dag i morgon. Så nu ska jag fixa ett par räkmackor till kvällen. Det har liksom blivit en tradition på fredagar (fast det är torsdag).

I morgon väntar nya äventyr.  Det återkommer jag om. Men jag kan redan nu säga att vi ska mysa alldeles ensamna men våra två barnbarn. Tjejerna gillar fredagsmys så det blir både tacos och ostbågar.

Som sagt, det här blev en massa pladder om ingenting. Och nu ska jag ta itu med de här räkmackorna jag lovat.

Ha de bra

Brrr, kallt idag

I dag var det inget vidare att titta ut. Termometern visar bara 2 minusgrader men det känns som 20. Det blåser riktigt ordentligt. Snön yr från taken så man knappt ser ut. Det här är absolut ingen vinter jag vill ha. Nu vill jag ha sol så jag kan bädda ned mig i en solstol utmed husväggen och lyssna på takdroppet.
Men det lär väl dröja så för att behålla värmen åtminstone inomhus gjorde jag en deg och satte på ugnen.

Nu får den jäsa en stund. Sedan blir det två maffiga manitobalimpor.

Snö ute - Vår inne

I dag tog jag lite ledigt från min städdille. Gubben min är ledig på fredagar och då passar vi på att åka och veckohandla. Även fågelmaten var slut och den köper vi i en trädgårdshandel.  Där svämmade det fullständigt över med diverse vårblommor i alla möjliga färger. Det går ju bara inte att köpa allt man vill ha men de här söta vivorna fick följa med hem.

Nu hoppas jag bara att städlusten innfinner sig snart igen för jag har massor kvar att städa undan.

Tills dess önskar jag Er alla  EN RIKTIGT SKÖN HELG

Litet avbrott

Nu har glömt bort bloggen igen. Men nu har jag ett giltigt skäl i alla fall. Jag har nämligen blivit drabbad av städdille. Inte det där vanliga springet med dammsugare och dammtrasa. Nej det är nåt ännu värre. Jag började lite smått att rensa ur en bokhylla där det hade samlats allt mellan himmel och jord, ja förutom alla dammråttor då förståss. När den var klar och allt sorterat och fint tillbakasatt så var det bara att ge sig på nästa.
I vårt sovrum har vi garderober som inte går ända till tak så det utrymmet har jag fyllt upp med diverse kartonger som är fyllda med bra att ha saker. När jag nu går igenom dom kan jag inte riktigt förstå varför man samlar så mycket skräp. Jag hoppas att jag inte är ensam om detta.

 Men mitt i allt var jag tvungen att ta en liten promenad för att komma ut i friska luften och jag kunde tom njuta av solen en liten stund. Nu ligger isen på sjön så förhoppningsvis håller den snart så vi kan ge oss ut och pimpla några firrar.

Nu måste jag sätta fart igen med mitt städande och sorterande medans lusten finns kvar. Den kan försvinna lika fort som den kom.

 

Dom är här nu

                                       Fotot är från förra vintern

Som jag skrivit om förut hade vi besök av en massa hjortar förra vintern.  Nu är  de tillbaka.

I går kväll försökte en stor tjur stånga sönder fågelhuset. Men den lyckades vi skrämma iväg så mycket att vi vågade gå ut och bära in all fågelmat. Jag spillde ut lite solrosfrön i snön och när vi tittade ut i morse kunde vi konstatera att de hade kommit tillbaka i natt. Alla frön var bortslickade och hela tomten var upptrampad i jakt på mer mat.

Nu får vi bära in all mat på kvällen och bära tillbaka den på morgonen tills vi kommer på nåt bra sätt att skrämma bort dom. Vi funderar på att hänga upp några plåtburkar på snöre på de platser de kommer in på tomten. Men det är ingen garanti, ibland kommer de mitt på ljusa dagen. Och de är inte ett dugg rädda, skuttar bara bort några meter och ställer sig och bara tittar på oss. Det känns lite läskigt faktiskt att de inte är rädda för människor. Jag vill absolut inte gå i närkamp med de där stora hornen.

En helt vanlig dag

Jag lovade ju att jag skulle börja blogga igen. Men ibland finns det inget särskilt att skriva om.
I dag är en sådan dag. För vem vill veta vad jag egentligen gjorde idag, förutom de vanliga sysslorna.

Det är tisdag idag och då brukar jag åka till simhallen. Nu när jullovet är slut kan jag inte skylla på att det är fullt av ungar som hoppar och leker när vi motionärer vill ha lugn och ro i vattnet.

I morse tänkte jag nog att jag skulle ge mig in mot staden. Men sedan började jag städa undan i huset. Bytte lakan i våra sängar. Laddade en tvättmaskin. Så tittade jag ut och såg inga fåglar vid fågelhuset.

Hm, kan maten vara slut Och det var den. Så det var bara att gå ut och fylla på förråden igen. Och när jag ändå var ute så skottade jag fram våra gångar till uthus och lillstuga och vedförrådet. Och så tittade jag på bilen. Herregud, den var totalt igenisad. När den väl var tinad hade jag för länge sedan
tröttnat på att åka till simhallen.

Jag tog en promenad till vår postlåda och hämtade dagens post.  Och naturligtvis fanns det en faktura till som skall betalas av min mammas dödsbo. Nämligen begravningskostnaden.  Så resten av dagen  ägnade jag åt en massa pappersarbete som jag måste redogjöra för inför bouppteckningen.

Så egentligen var det en helt vanlig dag utan några som helst överraskningar.

Så har det då äntligen blivit vinter här hos oss. Om det stannar vid den här snön kan jag acceptera vinter. Men jag vill absolut inte ha mera. Jag har fortfarande förra vintern kvar i färskt minne.

Det här började jag skriva igår och det ser ut som om den här dagen blir ungefär likadan.

Ha de så bra där ute, med eller utan snö.

Morrs !

Dagens korsord

Jag har en liten last, ja inte bara en utan jag har nog flera när jag tänker efter. Men dom ska jag inte gå in på närmare just nu. Den jag kom att tänka på nu är att jag måste, jag bara måste sitta en stund varje dag med ett korsord. Dagens korsord bildade ett lösenord som jag tycker passar ganska så exact in på dagens väder.

Varför heter det hundväder egentligen när det regnar och blåser och är allmänt ruggigt. Är det nån som vet. För jag tror att inte ens hundarna gillar att gå ut i just ett hundväder. Eller har jag fel.

Själv slapp jag min promenad i dag. Det blev en cykeltur istället. Inomhus visserligen på vår motionscykel, he,he.

I morgon kommer kylan sägs det. Det gillar vi som bara väntar på att det ska bli lite is på sjön så vi kan gå ut och fajtas om vem som får flest fisk den här vintern :D

Hoppas Ni alla får en riktigt skön fortsättning på helgen.

Nu är jag trött på dom

I dag har dom åkt tillbaka till sina kartonger. Tomtarna alltså. Och allt annat julpynt också. Nej förresten, jag har granen kvar. Den orkar jag inte med idag. Kanske den får vara kvar ytterligare några dagar. Den står så grön och fin ute på vår inglasade altan. Jag kommer också att sakna ljuset från den för det blir ganska så mörkt när den försvinner.

Som ni ser så har mina tomtar några år på nacken. De flesta har nog passerat bäst föredatum för många år sedan. Men hur skjutton gör man om man vill ha några lite mer moderna tomtar. De här kommer mestadels från 70 och 80 - talet och ser ut som tomtar ska göra. Jag får inte plats med flera men vill gärna ha några av de nya mysiga tomtarna som bara består av en luva, skägg och ett par fötter.

Man kan väl ändå inte kasta dom och ge bort dom vore väl synd, tänk om ingen vill ha dom. Ja det här får jag fundera på till nästa jul, det är ju lite tid kvar tills dess.

Året som gått

Eftersom jag inte har varit så flitig med bloggandet under året som gått tänkte jag försöka ge er en liten sammanfattning av vad som hänt här.

Vi börjar med förra vintern. Den glömmer vi inte i första taget. Snö, snö och mera snö. Det tog aldrig slut. De stackars djuren i skogarna hade inte lätt att hitta mat. Skaren på snötäcket skar in de stackars benen. Så de hittade hit till bebyggelsen. De trampade upp små gångar som kunde ta dom till maten. De slickade i sig rester från fågelborden och när inte det var nog gav de sig på att stånga sönder allt vad fågelmatare heter. Efter att ha köpt flera dyra fågelhus som de kraschat köpte jag ett litet som jag varje kväll kunde ta in på altanen. Men som sagt ibland kom de även mitt på dagen.
Jag fick i alla fall en hel del fina foton på dom. De var inte ett dugg rädda för mig, det var därimot jag för de visade att det var de som bestämmde här hos oss.

  

 

Som tur var så tog den långa vintern slut och vi kunde njuta av takdropp och lite sol emellanåt. Och så blev det påsk. Som vanligt samlades vi här hos oss. Barnbarnen målade ägg och naturligtvis hade Annelie med en påsktårta.

 

Det var någon gång kring påsk som min mamma började bli dålig. Det blev en hel del sjukhusbesök. Ibland fick hon komma hem igen med ny medicin, ibland blev hon inlagt för vidare undersökning.
Magen krånglade, hon hade värk i sina leder, hon satt i rullstol så blodcirkulationen var inte den bästa.
Jag sov på helspänn och vaknade alltid före kl 7. För då var jag beredd om de skulle ringa från servicehuset. Ibland ringde mamma själv till mig, trots att hon hade larm, och ville ha hjälp. Mobilen hade jag alltid med mig, även när jag duschade.
Men som alla dagar tidigare under de här fem åren hon bott här på servicehuset, har jag hälsat på henne en liten stund på kvällen. För det mesta har vi haft det trevligt en stund vid köksbordet med en fika och lite småprat. I bland spelade vi en skitgubbe och ibland försökte vi lösa korsord hon inte själv klarade av.

Så kom då sommaren, och vilken sommar det blev. Trädgården fullkomligt exploderade av grönska och blommor. Tack o lov har vi sjövatten uppdragit från sjön, så inga växter här behövde vara törstiga, tom gräsmattan kunde vi hålla grön.

Men inte kunde vi ligga på latsidan inte trots badvädret, så vi satte igång att måla om huset. Det var en pärs vill jag lova. Vi var tvungna att ta till ställning för att nå upp. R som har dåliga knän kunde inte bära så tungt så jag fick hoppa in där. Då lovade jag mig själv att aldrig mer måla om huset själv.
Enda trösten var att jag med gott samvete kunde hoppa i sjön emellanåt för att orka.

 Men det blev lite semester också. I många år har vi med våra bästa grannar tillbringat några dagar på Öland. Så blev det även i år. Vi hade det helt underbart. Solsken och värme hela tiden. Det blev även ett bad trots att vattnet inte hunnit bli så där varmt som man vill ha det.
Jag hade förberett mamma på att vi skulle vara borta tre nätter, och även meddelat personalen på servicehuset. Jag såg till att hon hade mat i kylen och allt annat hon behövde, det enda hon behövde hjälp med var att vattna blommorna på balkongen. Det klarade hon inte själv för tröskeln ut till balkongen klarade hon inte själv av med rullstolen. Så det var med hjärtat i halsgropen jag åkte iväg. Men allt gick bra även om blommorna var lite vissna när jag kom hem, för hon hade inte bett om hjälp att vattna dom.

Hösten närmade sig och det var ju fortfarande varmt. Vi som har sjön alldeles intill oss passade på att ta en sista tur med båten för att sola och bada på klipporna och njuta av värmen.

Hösten kom och även om det vädermässigt var en härlig tid så kunde jag inte riktigt njuta av den.

Mamma behövde ha mer hjälp. Det blev ännu ett par resor till akuten och många undersökningar, där de endast kunde konstatera att hon var skör som dom sa. Jag ordnade så att hon fick hjälp och tillsyn även på nätterna. Hon hade ingen matlust, hade svårt att tugga, även om hon fick hjälp med att mosa maten. Jag köpte näringsdryck på apoteket så hon skulle få i sig lite näring.

Så gick dagarna, som vanligt gick jag till henne varje dag och pysslade om henne. Ibland klagade hon över värk och elände, men när hon hade fått gnälla av sig, som hon själv sa, tagit sin gnällmedecin så mådde hon bättre.

 

Så kom då den där måndagen i slutet av November när jag fick samtal från servicehuset. Din mamma har haft en jobbig natt och mår inte så bra. Vi vill att hon åker till sjukhuset för en koll. Hon vill inte själv säger hon, men jag meddelar att det måste hon och att jag åker in efter med egen bil.

Väl inne på akutmottagningen blev det som vanligt en massa prover och en massa väntetid. Mamma blev irriterad och ville hem. Hon sa tom. att vi kunde tagit med en kortlek så vi kunde spelat en skitgubbe under tiden.

Men de ville behålla henne för att dagen efter ta mer prover. Så jag vinkade hej då när de skjussade henne till avdelningen. Ses i morr´n sa jag.

Dagen efter var det fotboll, Sverige-Portugal på tv. Vi hade käkat lite gott och tagit ett par glas vin. Då ringer telefonen. Er mamma har blivit sämre. Kan ni komma in nu med samma. Jag får skjuss de här två milen till sjukhuset samtidigt som min bror möter upp där.

Vi sitter hos henne hela natten. Slumrar till emellanåt i var sin stol. Hon är medveten om att vi är där, försöker prata men vi förstår inget, hon har syrgasmask, den låter hela tiden, är ganska störande faktiskt.

Vid åttatiden på morgonen beslutar vi oss för att åka hem och äta frukost, ta en dusch och sen komma tillbaka. Ja,gör det ni sa läkaren. Ni måste tänka på er själva också.

Jag hann precis hem och hade fått i mig lite frukost. Ställde klockan på två timmar senare, mer ville jag inte sova. Skulle precis lägga mig.

Då ringde de från sjukhuset. Mamma hade somnat in för gott.

 

Jag hade varit beredd på att hon inte hade så lång tid kvar men att det skulle gå så fort efter att ha varit ganska så pigg dagen innan till att kroppen helt enkelt tog slut blev en mindre chock.

 

December månad blev då helt annorlunda. Vi ordnade med begravning, lägenheten skulle tömmas.  Det är mycket pappersarbete som måste fixas ganska så fort. Och jag som är äldst i syskonskaran fick ta hand om alltihop.

 

Men det blev jul här i år också. Jag hann tom göra ett litet hus till alla smånissarna. Vi firade julafton här hos oss tillsammans med barn och barnbarn och har nu haft några lata dagar vilket var ganska så skönt måste jag medge.

Ja det var året som gått. Nu spottar vi nävarna och tar itu med det nya.

Må så gott allihopa.